pa TSP sitter jag. vid mitt nya skrivbord. ny arbetsplats for tva veckor framat. jag har inte nagot att gora, men inte deppar jag ihop for det. jag haller hoppet uppe. stallet verkar fett. jag tror att jag far roligt. dom ar coola har. jag har snygga bla leggings & tight midjehog kjol pa mig idag. kontoret ligger pa 16:e vaningen. det finns tva terasser som man far roka pa. det ar bra. det har ar en osammanhangande text. jag ar lite hungrig.
..eeehhooookej...
det var svart att spela in ett voicemail-meddelande, jag gjorde om det femtielva ganger tills det lat okej. ni vet hur svart det ar att spela in till sin mobil, vad ska man saga?
"eeh, du har ringt till vahettere angelica, jag kan typ inte svara nu, jag gor nat annat, EEEH, men lamna ett meddelande sa ringer jag upp. eeeh puss hej" men fan, jag kan ju inte saga puss, tank om det ar chefen som ringer? forsoker igen: "eeh jo, hej, det var angelica har, eller inte har men.. eller min mobil alltsa. jag ar INTE har, men ring upp mig sa.." skit ochsa! "tjena, jag har inte tid just nu, du kan ju forsoka senare eller saga nat efter pipet, tjara!" WHAT? till slut blir man trott & ber en kompis spela in: "angelica orkar inte svara, ring sen eller lamna ett meddelande, hon skiter i vilket."
iaf, nu skulle denna procedur forsvaras med att 1. det ar for jobbet, sa jag maste lata professionell 2. allting ar pa engelska 3. telefonhelvetet var forjavla svart att manovrera & det tog mig en kvart att forsta hur jag skulle gora. jag lyckades iaf skapa ett mesigt litet meddelande som fungerar.
NY ar som jag minns det. stort. intensivt. stressigt. imponerande. med ett javligt konstigt tunnelbanesystem. inga kartor nagonstans & manniskor overallt & jag tror hela tiden att antingen min vaska eller jag ska bli kidnappad. hjalp.
måndag, mars 31, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar