sjukligt

jag mår illa över mig själv, över livet, över den här skolan, över känslor, över mackan jag åt till frukost. över sex och alkohol och pussar och ord och löften och krav och ansvar. jag kräks snart, över alltihopa. jag vill härifrån. människorna här är så jävla äckliga. jag behöver nya ansikten.

I'm master of the Universe

sitter i skolan, hostar, ont i huvudet. photoshop och trance. hungrig. dagen börjar inte super. på tal om det - supa ikväll. bra skit. om jag har tur alltså. z lovade att laga mat till mig ochså. värt

allting är segt och snurrar runt. huvudet dunkar och ögonen korsas. känner mig halvt svimfärdig men borde jobba. vet inte med vad. trött trött trött. åker hem efter den är lektionen, två och en halv timme kvar. vill ut och röka fastän jag inte borde alls. tråkigt. så vad ska jag göra nu? vill mest ligga i en säng och flyta bort i musik och känna alkoholrus i mina vener...

would you

jag är fruktansvärt trött. och less på att inte kunna röka. att vara sjuk är skönt i en halv dag, sen är det bara frustrerande och tröttsamt. jag vill bli frisk nu.

det enda jag sysselsatt mig med idag är tevetittande och en promenad med hundis. skogen är så mysig på hösten. eller alltid, men främst på hösten. när det är soligt.
så vad göra nu? för tidigt för att kalla det kväll, för sent för att kalla det dag. blir väl till att städa köket, röka en ciggis (fastän min hals bestämt säger ifrån), styra upp någon sorts middag. se på top model, gå och lägga mig tidigt. och imorgon ska jag till skolan.

ja imorgon... fredag. skola som sagt först. sedan antingen sthlm och bio med mamma. eller kalasa med Z; bli bjuden på vegoburgare och melonvodkadrinkar. vi får se, vi får se.
och lördag, kulturnatt. hela uppsalas medelålders generations favorithöjdpunkt på året. alla är ute på stan. och ungdomarna super skallarna av sig. som alla andra helger. jag har mitt vin, bra skit.

so long

try build your dreams up again

det är hemskt väder ute, med blixtar och åska. jag älskar det. det får mig på bra humör.

jag sitter i skolan och borde helt klart, helt definitivt göra läxan. ja. som jag borde har gjort för längesen. men det funkar inte, vet inte vad jag ska skriva. kommer inte ihåg vad jag gjort under veckan så därför orkar jag inte skriva fina redogörelser på engelska till en lärare som jag inte tål.

och jag har ont i magen. hela dan, varje da... nej men nästan. vet inte vad det är. stress? förmodligen. men det betyder att jag inte kan påverka det särskilt mycket. hur stressar man ner liksom?

igår var jag extremt hurtig och sprang 3 km. ska sägas att jag inte tränat på ett halvår typ.

nu ska jag låta Z roa mig på msn, och försöka fundera ut en bättre ursäkt än "the dog ate my homework" till min elaka lärare. tackohej

paranoia is all I got left

10:26
nej nej nej nej nej nej nej nej. vill inte vara så, vill inte bli behandlad så. vill inte att det ska vara h*n. vill inte att det ska vara någon. vill inte bo här, vill inte bo någonstans. vill inte höra nån av de sakerna, vill inte tro på dem, vill inte säga någonting om någon. vill inte göra den arg, vill inte bli arg av dens ord. vill inte bry mig, vill inte bry mig, vill inte bry mig. vill inte någonting, vill bara gråta och hållas om. vill inte mera nu, vill inte vara här. vill inte vara så ynklig, vill inte ta plats, vill inte vara fel, vill inte tycka saker, vill inte bli tyckt om, vill inte höra att jag gör saker som jag gör, vill inte att folk ska veta, vill inte veta själv, vill inte ha sex, vill inte äta, vill inte dricka, vill inte ramla ramla ramla. vill inte slå mig, det gör ont


22:14
jag blir arg på mig själv när jag märker att jag dras till det, det hårda och kantiga. det undernärda. jag vet så väldigt väl hur illa det är. jag vet att jag måste sluta tro att det kan göra någonting bra. det gör ingenting bra! jag behöver näring, jag får äta. jag är en människa, jag ska leva, därför måste jag äta. det är logiskt. bara inte så lätt.

jag vill egentligen inte tänka de tankarna men de räddar ju. att fokusera på kilon och revbenssträvan är så mycket lättare än att ta sig igenom livet på riktigt. can't help thinking: wouldn't the world be a better place with a little less me?