paranoia is all I got left

10:26
nej nej nej nej nej nej nej nej. vill inte vara så, vill inte bli behandlad så. vill inte att det ska vara h*n. vill inte att det ska vara någon. vill inte bo här, vill inte bo någonstans. vill inte höra nån av de sakerna, vill inte tro på dem, vill inte säga någonting om någon. vill inte göra den arg, vill inte bli arg av dens ord. vill inte bry mig, vill inte bry mig, vill inte bry mig. vill inte någonting, vill bara gråta och hållas om. vill inte mera nu, vill inte vara här. vill inte vara så ynklig, vill inte ta plats, vill inte vara fel, vill inte tycka saker, vill inte bli tyckt om, vill inte höra att jag gör saker som jag gör, vill inte att folk ska veta, vill inte veta själv, vill inte ha sex, vill inte äta, vill inte dricka, vill inte ramla ramla ramla. vill inte slå mig, det gör ont


22:14
jag blir arg på mig själv när jag märker att jag dras till det, det hårda och kantiga. det undernärda. jag vet så väldigt väl hur illa det är. jag vet att jag måste sluta tro att det kan göra någonting bra. det gör ingenting bra! jag behöver näring, jag får äta. jag är en människa, jag ska leva, därför måste jag äta. det är logiskt. bara inte så lätt.

jag vill egentligen inte tänka de tankarna men de räddar ju. att fokusera på kilon och revbenssträvan är så mycket lättare än att ta sig igenom livet på riktigt. can't help thinking: wouldn't the world be a better place with a little less me?