I am tired of running

var väldigt längesen jag skrev någonting här. nästan två veckor. det blir väl som det ofta blir, jag är ju sämst på att slutföra saker jag påbörjar. en blogg kanske man inte slutför men man kan ju försöka hålla den uppdaterad iaf.
men nog om det, skitsamma, för den här är ju egentligen bara tänkt för min egna skull. så vad gör väl det att jag inte skriver så ofta och så noggrant.

jag lyssnar på klassisk musik och strax ska jag nog försöka sova. en heldag i skidbacken och massa mat gör mig sömnig.

tråkigt att vänta på sms hela tiden, och jävligt töntigt är det väl, men svårt att låta bli att titta på mobilen stup i kvarten för att se om sms-symbolen, det lilla kuvertet, dykt upp i displayen. han skriver söta saker och ikväll när han förmodligen blir full så skriver han ännu sötare. jag tänker en massa på om det här är att vara kär? kanske är det det, men det är ett jävligt läskigt ord och ett ännu mera skrämmande begrepp är "tillsammans". jag tycker om honom mycket och vill inte sova bredvid någon annan, och skulle bli redigt besviken om han gjorde det. men att sätta en så hård stämpel på det hela och verkligen kalla honom min pojkvän är något som känns väldigt långt borta och alldeles för svårt just nu. antagligen är jag väl bara rädd och för feg. men det är så det är. kan vi inte bara få ses och vara fåniga och pussas och le och tycka om varandra och så är det bra med det? varför måste allting vara så jävla kravfyllt jämt?

och maten, den förbannade maten. alltid maten. såklart. livsviktig. jag äter en hel massa men går inte upp enormt i vikt? det är en stor grej för mig att inse att jag inte väger som ett helt hus fastän jag äter för två (mm, eller hur). L hjälper mig faktiskt så mycket mer än jag trodde han kunde. än jag trodde någon kunde. vi får se hur det går, vad han sen har att ge mig, om jag lyckas hålla mig över ytan och kanske... kanske lyckas skaffa mig ett liv utan att hata mig själv och all mat jag får mig. kanske? jag vet inte, men än så länge gör jag som han säger för han får mig ändå att hoppas. väldigt lite, men, jag hoppas.

nu bäddar jag ner mig under täcket och tänker på T och hans... ja hela honom.
godnatt!

im feeling so good, so good

en riktigt fin kväll, åh jag älskar att må bra. jag fikade med t på dagen och m kom. jag lånade lite filmer på biblioteket och på vägen hem köpte jag vindruvor. nu har jag legat i min säng och tittat på about a boy och ätit vindruvor och druckit te. nu lyssnar jag på musik och har tänt ljus och dricker ännu mera te. jag har en bra känsla i huvudet och jag skulle nästan kalla mig själv glad. det känns så himla fint. det var så väldigt längesen, visst skrämmer det mig att känslan nästan känns främmande, men den är här nu nu nu och det räcker alldeles utmärkt! jag vet att jag kan vara glad och det stärker mig.
jag pratar med en kille från holland på msn och tränar min engelska lite. för en stund sen ringde min moster och frågade om jag var för gammal för barbie. jag sa "ja, defintivt, men jag älskar det ändå" och sen frågade hon vad jag gillade bäst, batman eller spongebob? jag sa att de kommer på delad förstaplats. det är inte långt kvar till usa nu.
jag ska sluta skriva nu så att hela det här inlägget blir endast bra.
plus att jag nog kanske men bara kanske tycker om någon nu. jag menar, mer än andra. kanske. godnatt!

she believes in anything

jag blir så arg på mig själv, herregud. ska jag skrämma iväg alla som kommer nära, eller vad håller jag på med? bara för att han verkar tycka om mig gör jag automatiskt allt knäppt som går. jävligt fint angelica, det är så man ska sköta sina relationer!
..."snarare blir jag arg på mig själv för att jag tycker om dig så mycket... för när jag tycker om folk så har jag en tendens att öppna mig lite väl mycket för dom och bli rätt jobbig. om du förstår vad jag menar. så att jag är såhär knäpp är egentligen bara för att jag tycker om dig mer än vad jag vågar göra"

jag har ätit idag. jag känner mig dålig. visserligen var det inte mycket med era mått mätta och visserligen måste jag det men faktum är, fucking faktum kvarstår; jag är ett jävla fetto och jag förtjänar ingen mat, så därför känner jag mig dålig. just simply för att jag är det. dålig. tjock. äcklig.

jag ska försöka sova snart. jag fick en hel natts sömn inatt, för första gången på... väldigt länge. så jag anar att inatt blir ett helvete. lär inte fungera alls. men jag fortsätter försöka lära mig. haha, det är sorgligt... jag fungerar inte som människa; jag kan inte sova, inte äta, inte fungera med andra människor... vad kan jag egentligen?

bad news

jag är så rädd nu för tiden. rädd för att blir tjock, för att vara tjock, för maten och att äta, för mörkret, för att umgås, för blodprov (herregud jag började fan grina igår när de skulle ta), för sprutor, för sjukhus, för vågen, för ensamhet, för kärlek, för mina närmaste vänner, för usaresan, för min kropp, för benen som syns på min kropp, för benen som inte syns på min kropp, för bup och ätstörningsenheten, för eventuell inläggning, för skolan, för jobbet, för kraven och pressen och alla måsten, för alkohol, för allt allt allt allt allt, hur i helvete ska jag orka ta hand om mig själv när allting är så jävla läskigt?

hur kan man väga fyrtiotre kilo och känna sig som femtio? jag menar, när börjar man se det som vågen, kläderna och vännerna berättar?

JAG ORKAR INTE! allting blir bara fel och idag var jag på restaurang med mamma, moster och kusiner. jag beställde sallad, bara en vanlig grönsallad med vad grönsaker de kunde hitta. självklart dränkte de den i olja och jag fick nästan panik när jag fick ut den och mamma fick säga till och den jävla kyparen sa nåt bitskt i stil med "ja det kan ju vara bra att säga det innan, nu måste jag ju slänga hela den här" vadå du får betalt för att vara trevlig och du klagar på en sallad värd kanske tio kronor? jag orkar inte! jag började nästan gråta. herregud vad det här förstör mitt liv

jag vill ju bara vara normal och snäll och fin

jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte hur fan orkar man?

och så han, t, som liksom jag vet inte. jag tror att han tycker om mig men det gör nog k ochså och eftersom jag är en jävla idiot, en fittig hora så ger jag fel signaler till båda och bara fan. kärlek ja kräklek, åt helvete med det egentligen, men jag kan inte sluta längta efter någon som kan hålla om mig när jag försöker slåss med alla mind monsters om nätterna. jag är så ensam, jag behöver nån som tycker om att krama mig och hålla min hand och säga att jag är fin fastän jag inte är det.

jag vill ha mitt liv tillbaka nu

godnatt.

i still miss someone

cash cash cash. the man. efter mr e men dock.

skön musik och skönt sällskap. tre riskakor men hur var det, att bli frisk och bättre? så okej.

K är en riktig sweetheart och T är fin han med. söt på något vis. jag hoppas att någon av dem räddar helgen på något vis. jag är så trött... behöver en hand att hålla i.

gott natt mina sköna skatter
ni vet att jag tycker om er allihopa så mycket