destination: where the fan som helst

det finns snälla människor, och det finns människor som av någon anledning orsakar smärta mer än de som anses snälla, både avsiktligt och ibland bara genom att finnas till och vara som de är.
jag tycker om snälla människor, obviously who doesnt, sådana som får en att må bra genom att vara ärliga och omtänksamma. det gäller att hitta dem, och hålla fast hårt, och försöka vara så bra man kan så att de vill stanna. det är krävande men nödvändigt, om man åtminstone då och då vill känna att man förstår varför man lever.

jag ser på csi och sedan är det jay leno show. har blivit nästintill varje senkväll innan sömn, jag tycker om rutiner. rutiner är nästan en förutsättning för perfekt bibehållen kontroll.

jag har så mycket ord och förbannat mycket tankar. fuck it.

sjukligt

jag mår illa över mig själv, över livet, över den här skolan, över känslor, över mackan jag åt till frukost. över sex och alkohol och pussar och ord och löften och krav och ansvar. jag kräks snart, över alltihopa. jag vill härifrån. människorna här är så jävla äckliga. jag behöver nya ansikten.

I'm master of the Universe

sitter i skolan, hostar, ont i huvudet. photoshop och trance. hungrig. dagen börjar inte super. på tal om det - supa ikväll. bra skit. om jag har tur alltså. z lovade att laga mat till mig ochså. värt

allting är segt och snurrar runt. huvudet dunkar och ögonen korsas. känner mig halvt svimfärdig men borde jobba. vet inte med vad. trött trött trött. åker hem efter den är lektionen, två och en halv timme kvar. vill ut och röka fastän jag inte borde alls. tråkigt. så vad ska jag göra nu? vill mest ligga i en säng och flyta bort i musik och känna alkoholrus i mina vener...

would you

jag är fruktansvärt trött. och less på att inte kunna röka. att vara sjuk är skönt i en halv dag, sen är det bara frustrerande och tröttsamt. jag vill bli frisk nu.

det enda jag sysselsatt mig med idag är tevetittande och en promenad med hundis. skogen är så mysig på hösten. eller alltid, men främst på hösten. när det är soligt.
så vad göra nu? för tidigt för att kalla det kväll, för sent för att kalla det dag. blir väl till att städa köket, röka en ciggis (fastän min hals bestämt säger ifrån), styra upp någon sorts middag. se på top model, gå och lägga mig tidigt. och imorgon ska jag till skolan.

ja imorgon... fredag. skola som sagt först. sedan antingen sthlm och bio med mamma. eller kalasa med Z; bli bjuden på vegoburgare och melonvodkadrinkar. vi får se, vi får se.
och lördag, kulturnatt. hela uppsalas medelålders generations favorithöjdpunkt på året. alla är ute på stan. och ungdomarna super skallarna av sig. som alla andra helger. jag har mitt vin, bra skit.

so long

try build your dreams up again

det är hemskt väder ute, med blixtar och åska. jag älskar det. det får mig på bra humör.

jag sitter i skolan och borde helt klart, helt definitivt göra läxan. ja. som jag borde har gjort för längesen. men det funkar inte, vet inte vad jag ska skriva. kommer inte ihåg vad jag gjort under veckan så därför orkar jag inte skriva fina redogörelser på engelska till en lärare som jag inte tål.

och jag har ont i magen. hela dan, varje da... nej men nästan. vet inte vad det är. stress? förmodligen. men det betyder att jag inte kan påverka det särskilt mycket. hur stressar man ner liksom?

igår var jag extremt hurtig och sprang 3 km. ska sägas att jag inte tränat på ett halvår typ.

nu ska jag låta Z roa mig på msn, och försöka fundera ut en bättre ursäkt än "the dog ate my homework" till min elaka lärare. tackohej

paranoia is all I got left

10:26
nej nej nej nej nej nej nej nej. vill inte vara så, vill inte bli behandlad så. vill inte att det ska vara h*n. vill inte att det ska vara någon. vill inte bo här, vill inte bo någonstans. vill inte höra nån av de sakerna, vill inte tro på dem, vill inte säga någonting om någon. vill inte göra den arg, vill inte bli arg av dens ord. vill inte bry mig, vill inte bry mig, vill inte bry mig. vill inte någonting, vill bara gråta och hållas om. vill inte mera nu, vill inte vara här. vill inte vara så ynklig, vill inte ta plats, vill inte vara fel, vill inte tycka saker, vill inte bli tyckt om, vill inte höra att jag gör saker som jag gör, vill inte att folk ska veta, vill inte veta själv, vill inte ha sex, vill inte äta, vill inte dricka, vill inte ramla ramla ramla. vill inte slå mig, det gör ont


22:14
jag blir arg på mig själv när jag märker att jag dras till det, det hårda och kantiga. det undernärda. jag vet så väldigt väl hur illa det är. jag vet att jag måste sluta tro att det kan göra någonting bra. det gör ingenting bra! jag behöver näring, jag får äta. jag är en människa, jag ska leva, därför måste jag äta. det är logiskt. bara inte så lätt.

jag vill egentligen inte tänka de tankarna men de räddar ju. att fokusera på kilon och revbenssträvan är så mycket lättare än att ta sig igenom livet på riktigt. can't help thinking: wouldn't the world be a better place with a little less me?

nu ska jag ta tag i mig själv och mitt liv och så vidare... ja

jo men jag har ju som inte skrivit på så fruktansvärt länge så jag kände att det var dags nu.

jag bor i stan, det är fantastiskt. lägenheten är fin och det är så väldigt praktiskt att bo här.

åh vilket tråkigt inlägg det måste bli för jag är fan inte alls på skrivhumör egentligen... men nog ska jag försöka bli lite mera aktiv. ja!

hej så länge

Spunky knows she can save the world

usa var fööör jävla fantastiskt. i två veckor mådde jag bara fint. handlade massor av kläder och saker, drack god öl och fint vin, åt massa mat, såg häftiga grejer, myste med världens sötaste kusinungar, sov länge, rökte, solade, promenerade, fotograferade. det var underbart.
att komma hem sen... ja.

ge mig sommar -07 nu. den måste bli bra. bättre än den förra. annars funkar det inte.
jag vill ha värme och festivaler och solbränna och alkohol och grill och hångel och solglasögon och bryggan och stadsparken. jag hatar skola med rutin och krav. hur ska jag orka i sex veckor till?

rädd för allt, rädd för mig själv, rädd för maten och... allt som följer med den. jag måste lära mig det här, annars går jag under.

och oj vad jag är bra på att blogga förresten. pfff

dude you're so crazy

allting snurrar fort, fort och jag tycker egentligen om det och om det inte var för den förbannade känslan av att vara för tjock hela tiden så skulle jag vara fullt glad nu

att kunna äta en grillad korv eller smaka någons matsäckssmörgås är en större grej än vad det låter som. att kunna sitta med sina klasskompisar i matsalen och inta mer än ett glas isvatten... det är stort. det känns stort. och tjockt. men det känns ganska bra
jag äter ganska mycket nu och jag försöker tycka att det är okej ändå, (låtsas inte om att allt består av light och fullkorn och nonfatlesscaloriesblahablaha och bestämda mängder som ändå slutar med att jag äter för mycket,) försöker vända andra sidan till när ångesten dansar virvelvind i huvudet, magen, låren, mina feta jävla armar. försöker intala mig själv att jag behöver kilona men rösten i mitt huvud frågar hela tiden om och om igen vem det är jag försöker lura?!
men allt känns ändå ganska bra, jag tycker om att kunna vara med i det sociala och jag tycker om att själv äta av den mat jag lagar till mina vänner. rösterna skriker att jag är en tjockis, att jag inte är värd maten jag äter, att det är för mycket, att jag är för tjock, att jag är äcklig. tystar dom med frisk-argumenten och det faktum att när jag äter känner jag åtminstone något. jag kanske har ångest men jag kan vara ledsen och gråta, jag kan till och med känna glädje och lycka. jag kan känna. vilket är långt ifrån den likgiltighet som inträder efter några dagars svält.
jag vet att svält är ett av mina nuvarande verktyg för att hantera känslor. eller för att slippa hantera känslor. på så vis som jag alltid tagit till självdestruktiva metoder så fort någonting varit jobbigt... alkohol, mat, sex, skärandet. jag antar att det är mitt sätt att fly - att förstöra mig själv. att förflytta fokus från den ena smärtan; känslorna, till något annat; det fysiska ontet. visst är det enkelt och visst fungerar det för stunden. men du får aldrig ett fullvärdigt liv om du varje gång du känner någonting trycker bort det med ett rakblad eller genom att låta bli att äta. jag vet det. jag måste bara våga ta steget bort från det. det är ju trots allt det enda sätt jag känner till, de enda verktyg jag använt genom hela mitt snart artonåriga liv.

men livet rullar på trots matmonstrena i huvudet.
lägenhet letas för fullt till mamma och mig och pappa har hittat ett hus vi förmodligen får. om 17 dagar blir jag arton. myndig och vuxen. om 24 dagar far jag till usa i två veckor. efter det blir det vår... det måste det bli. jag behöver värme och solljus och lite ballerinaskor. lite gräs under fötterna och folköl i stadsparken

jag pillrar i mig zopiklon varje kväll jag får möjlighet. det är så fruktansvärt, fruktansvärt skönt att få komma bort lite. och att få sova. gud vad jag älskar att sova. jag avundas verkligen människor med normala sovvanor. att få sova en hel natt. det är någonting man ska vara tacksam över om man får. sömn är av många underskattat... inte av mig. jag älskar sömn.

jag hade tänkt skriva någonting om känslor och kärlek och pågående händelser men jag orkar helt enkelt inte, mitt huvud är fyllt med någonting som skulle kunna liknas vid kaos. punkt

nu ska jag prata med t lite och sedan ska jag lägga mig... förhoppningsvis alldeles druggi och halvvägs in i drömmarnas land. godnatt!

I am tired of running

var väldigt längesen jag skrev någonting här. nästan två veckor. det blir väl som det ofta blir, jag är ju sämst på att slutföra saker jag påbörjar. en blogg kanske man inte slutför men man kan ju försöka hålla den uppdaterad iaf.
men nog om det, skitsamma, för den här är ju egentligen bara tänkt för min egna skull. så vad gör väl det att jag inte skriver så ofta och så noggrant.

jag lyssnar på klassisk musik och strax ska jag nog försöka sova. en heldag i skidbacken och massa mat gör mig sömnig.

tråkigt att vänta på sms hela tiden, och jävligt töntigt är det väl, men svårt att låta bli att titta på mobilen stup i kvarten för att se om sms-symbolen, det lilla kuvertet, dykt upp i displayen. han skriver söta saker och ikväll när han förmodligen blir full så skriver han ännu sötare. jag tänker en massa på om det här är att vara kär? kanske är det det, men det är ett jävligt läskigt ord och ett ännu mera skrämmande begrepp är "tillsammans". jag tycker om honom mycket och vill inte sova bredvid någon annan, och skulle bli redigt besviken om han gjorde det. men att sätta en så hård stämpel på det hela och verkligen kalla honom min pojkvän är något som känns väldigt långt borta och alldeles för svårt just nu. antagligen är jag väl bara rädd och för feg. men det är så det är. kan vi inte bara få ses och vara fåniga och pussas och le och tycka om varandra och så är det bra med det? varför måste allting vara så jävla kravfyllt jämt?

och maten, den förbannade maten. alltid maten. såklart. livsviktig. jag äter en hel massa men går inte upp enormt i vikt? det är en stor grej för mig att inse att jag inte väger som ett helt hus fastän jag äter för två (mm, eller hur). L hjälper mig faktiskt så mycket mer än jag trodde han kunde. än jag trodde någon kunde. vi får se hur det går, vad han sen har att ge mig, om jag lyckas hålla mig över ytan och kanske... kanske lyckas skaffa mig ett liv utan att hata mig själv och all mat jag får mig. kanske? jag vet inte, men än så länge gör jag som han säger för han får mig ändå att hoppas. väldigt lite, men, jag hoppas.

nu bäddar jag ner mig under täcket och tänker på T och hans... ja hela honom.
godnatt!

im feeling so good, so good

en riktigt fin kväll, åh jag älskar att må bra. jag fikade med t på dagen och m kom. jag lånade lite filmer på biblioteket och på vägen hem köpte jag vindruvor. nu har jag legat i min säng och tittat på about a boy och ätit vindruvor och druckit te. nu lyssnar jag på musik och har tänt ljus och dricker ännu mera te. jag har en bra känsla i huvudet och jag skulle nästan kalla mig själv glad. det känns så himla fint. det var så väldigt längesen, visst skrämmer det mig att känslan nästan känns främmande, men den är här nu nu nu och det räcker alldeles utmärkt! jag vet att jag kan vara glad och det stärker mig.
jag pratar med en kille från holland på msn och tränar min engelska lite. för en stund sen ringde min moster och frågade om jag var för gammal för barbie. jag sa "ja, defintivt, men jag älskar det ändå" och sen frågade hon vad jag gillade bäst, batman eller spongebob? jag sa att de kommer på delad förstaplats. det är inte långt kvar till usa nu.
jag ska sluta skriva nu så att hela det här inlägget blir endast bra.
plus att jag nog kanske men bara kanske tycker om någon nu. jag menar, mer än andra. kanske. godnatt!

she believes in anything

jag blir så arg på mig själv, herregud. ska jag skrämma iväg alla som kommer nära, eller vad håller jag på med? bara för att han verkar tycka om mig gör jag automatiskt allt knäppt som går. jävligt fint angelica, det är så man ska sköta sina relationer!
..."snarare blir jag arg på mig själv för att jag tycker om dig så mycket... för när jag tycker om folk så har jag en tendens att öppna mig lite väl mycket för dom och bli rätt jobbig. om du förstår vad jag menar. så att jag är såhär knäpp är egentligen bara för att jag tycker om dig mer än vad jag vågar göra"

jag har ätit idag. jag känner mig dålig. visserligen var det inte mycket med era mått mätta och visserligen måste jag det men faktum är, fucking faktum kvarstår; jag är ett jävla fetto och jag förtjänar ingen mat, så därför känner jag mig dålig. just simply för att jag är det. dålig. tjock. äcklig.

jag ska försöka sova snart. jag fick en hel natts sömn inatt, för första gången på... väldigt länge. så jag anar att inatt blir ett helvete. lär inte fungera alls. men jag fortsätter försöka lära mig. haha, det är sorgligt... jag fungerar inte som människa; jag kan inte sova, inte äta, inte fungera med andra människor... vad kan jag egentligen?

bad news

jag är så rädd nu för tiden. rädd för att blir tjock, för att vara tjock, för maten och att äta, för mörkret, för att umgås, för blodprov (herregud jag började fan grina igår när de skulle ta), för sprutor, för sjukhus, för vågen, för ensamhet, för kärlek, för mina närmaste vänner, för usaresan, för min kropp, för benen som syns på min kropp, för benen som inte syns på min kropp, för bup och ätstörningsenheten, för eventuell inläggning, för skolan, för jobbet, för kraven och pressen och alla måsten, för alkohol, för allt allt allt allt allt, hur i helvete ska jag orka ta hand om mig själv när allting är så jävla läskigt?

hur kan man väga fyrtiotre kilo och känna sig som femtio? jag menar, när börjar man se det som vågen, kläderna och vännerna berättar?

JAG ORKAR INTE! allting blir bara fel och idag var jag på restaurang med mamma, moster och kusiner. jag beställde sallad, bara en vanlig grönsallad med vad grönsaker de kunde hitta. självklart dränkte de den i olja och jag fick nästan panik när jag fick ut den och mamma fick säga till och den jävla kyparen sa nåt bitskt i stil med "ja det kan ju vara bra att säga det innan, nu måste jag ju slänga hela den här" vadå du får betalt för att vara trevlig och du klagar på en sallad värd kanske tio kronor? jag orkar inte! jag började nästan gråta. herregud vad det här förstör mitt liv

jag vill ju bara vara normal och snäll och fin

jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte hur fan orkar man?

och så han, t, som liksom jag vet inte. jag tror att han tycker om mig men det gör nog k ochså och eftersom jag är en jävla idiot, en fittig hora så ger jag fel signaler till båda och bara fan. kärlek ja kräklek, åt helvete med det egentligen, men jag kan inte sluta längta efter någon som kan hålla om mig när jag försöker slåss med alla mind monsters om nätterna. jag är så ensam, jag behöver nån som tycker om att krama mig och hålla min hand och säga att jag är fin fastän jag inte är det.

jag vill ha mitt liv tillbaka nu

godnatt.

i still miss someone

cash cash cash. the man. efter mr e men dock.

skön musik och skönt sällskap. tre riskakor men hur var det, att bli frisk och bättre? så okej.

K är en riktig sweetheart och T är fin han med. söt på något vis. jag hoppas att någon av dem räddar helgen på något vis. jag är så trött... behöver en hand att hålla i.

gott natt mina sköna skatter
ni vet att jag tycker om er allihopa så mycket

looking at all the people as cows in a herd

if you're small... eels är så jäkla bra. sjukt underbar musik.

fikade med folk idag. mycket mysigt.

jag vet inte riktigt vad det här inlägget går ut på eftersom allt av vikt jag vill skriva känns personligt och allt annat känns för ytligt. haha. så godnatt. typ

like old time glue

ojdå, haha. jag är fan rolig alltså.
iaf göteborgsbiljett bokad. cp. haha. men jävligt kul.

h-kis här i come.


nu skola... värdelöst? struntade i de två första lektionerna och låg hemma och sov istället. det var skönt.
ikväll ska jag faktiskt till jobbet. ja herregud.


jag tror att jag vill äta. kanske. och jag vet att jag definitivt inte kan göra det.

crossbones and just ordinary ribs

och varför är det så att vissa människor känner sig som flodhästar när de ätit en riskaka med skinka en youghurt tomat gurka hundra gram räkor och fått i sig mindre än tvåhundra kcal på en dag, varför är det så varför

jag har ont i magen ikväll och känner mig tjock tjock tjock. fan hur ska det gå, vad fan håller jag på med, hur länge orkar jag.
men ändå åh så värt det... kicken när man ser resultat. somna med vänstra handen på sitt tydliga vänstra höftben... byxor som inte passar... hur fan hittar man något som är mera värt än det? det kanske låter jävligt töntigt, det kanske är jävligt töntigt. men ni har aldrig varit här

jag ska ta ett bad och sen ska jag se på lite teve. imorgon är det skola och även jobb och jag pallar inte alla krav?

don't give up

fyrtiofyra komma två.

det var en trevlig kväll igår, med seg början, rolig fortsättning och bra slut. vaknade halvdöd idag men det var det värt. det var kul att träffa folk. särskilt vissa.

vi fick inte lägenheten, men jag ska inte vara mer bitter, det finns fler.

jag vet inte. som vanligt vet jag inte. har trädit in i något sorts stadium där jag bara glider fram utan att fundera särskilt mycket. det är väl skönt antar jag. fastän det finns mycket som borde funderas över.
det här är min längsta period, episod, eller vad man nu ska kalla det. och det märks ju på många sätt. hur länge är det här kul? och nu megaont i magen, den protesterar väl. som hela min kropp i övrigt. ja ja nog tjatat.

jag antar att jag ska sova snart. klockan är ju mycket. mm
godnatt


och fan jag älskar ju dig, Livet
VARFÖR GÖR DU SÅHÄR?

sheep may safely grace

budar på lägenheten nu. kanske får den
optimalt
jag älskar den redan så om vi inte får den krossas mitt hjärta.

och pappa budar på hus, jag gillar det. det är fint



fyrtiofyra komma sex imorse. dom som vet dom vet
vad finns det egentligen mer att säga?

bup imorgon. natt nu

look real close

laddar min iPod med seriös pumpande musik inför löpbandet imorgon. tänkte ta ett rejält träningspass. yes

allting är så jävla kaos. både bra och dåligt

jag skriver nog mer imorgon, just nu är min hjärna gröt

oh happy days

finns det något mer att säga än riskakor och dom förbannade vindruvorna? nej
kanske att man inte orkar ochså. men bara kanske

jobbet... hur ska jag fixa det? jag vet ärligt talat inte om jag gör det.

och att sova. sömntabletter som förstör men ochså hjälper. på olika sätt. jag vet inte om jag ska bli rädd för mig själv eller bara... jag vet inte. jag vet så lite just nu.

och jag frågade henne varför hon var så konstig och hon sa att hon inte visste vad hon skulle säga. jag sa åt henne att vara som vanligt, och hon sa att det var svårt för att efter att inte ha sett mig på en vecka blev hon rädd när vi möttes. att det syns. aj. men okej, någonting betyder det ju. även om jag känner mig som en hemsk vän.

på tal om något helt annat; hultsfreds bandsläpp? hallå? det enda som var roligt var timbuktu. alla andra... vad fan? ja ja. ska ändå dit. såklart. kommer väl fler bra band sen.

nu är snart den här meningslösa lektionen slut, sedan mat och prov och sen hem. skönt, ganska kort dag.

hur står man ut? jag menar, liksom, hur överlever man?

scenes of childhood

jag borde inte skriva nu... nej... på tok för druggi och halli och sånt. så godnatt.
idag vägde jag 45.4! tjohoo! going forward

what if, God

här sitter man då en liten kväll en liten dag precis som det ska vara i det stora hela (om det ska vara skuldbelagt och ge ångest att äta såsom jag ätit idag ja kanske är det så) idag har jag ätit 100 g noga uppvägt fisk 70 kcal och 100 g gurka 20 kcal 75 g morot 30 kcal och en onödig youghurt 35 kcal och några stycken vindruvor och några dietorelle och te och jag känner mig skönt flytande i huvudet för jag var på bup idag och dom gav mig starka fina sömntabletter som gör mig lite lättad och mindre orolig och nere

nu ska jag lägga mig i min säng med elle och önska att jag inte var ett fetto på 45.9 äckliga kilon. hejsvejs

maybe

don't tell me that you care
there really isn't anything, is there?
you would know, wouldn't you?
you extend your hand to those who suffer
to those who know what it really feels like
to those who've had a taste
like that means something
and oh so sick I am
and maybe I don't have a choice
and maybe that is all I have
and maybe this is a cry for help

a cat named Lola with a violent past

jag har ätit mer idag än vad som känns bra. men inte så mycket ändå. kanske.

jag sover sämst, jag har dålig andedräkt, mitt humör är hemskt, jag kan inte resa mig för snabbt, jag orkar ingenting, mitt tålamod är noll. don't you ever try this at home kids.
men på något sätt ändå... åh så värt det.

imorgon ska jag upp ganska tidigt, mamma och jag ska titta på en massa lägenheter. sedan tänkte jag träna en stund.

jag orkar inte med känslor. fan ta allt sånt.

gonna make it to the top

no more hiding, alla korten på bordet. och dom tog det väl hyfsat. mamma arg och pappa lite undvikande. bara jag inte fick dom att gråta, nu såhär efteråt... men jag är ledsen, det är ingenting jag riktigt orkar ta hänsyn till. inte nu. förlåt

och söt, vad är det? jag vill vara smal. mager förfan. jävla tönt jag är, men ändå.

jag lyssnar på Kent. vilket emo jag är, gaaahd. men det är fint.

j'ai perdu mes repères
je nage en eau trouble
emmène-moi aussi loin gue possible
les paysages défilent et la brume se dissipe
grâce à toi à nouveau je respire

tellemont loin de ce monde


och jag klarar det här åtminstone hyfsat bra... tre fyra kilo på några dagar, det är väl okej?
ja, lite peppad blir jag. bra. låt det nu bara fortsätta åt samma håll. så ska jag nog lyckas. yes


nu ska jag bara prata lite mer på msn med en vän, sedan är det dags att försöka sova. godnatt!

hold on hope

när jag gömmer mig vill jag inte att hon ochså ska gömma sig, jag vill att hon ska sluta skratta åt någonting som jag inte längre bryr mig att lyssna efter vad det är, jag vill att hon ska springa fram till mig, ta tag om mina axlar och ruska mig hårt, rädda mig med ord: "angelica, jag ser ju att du går under, kom tillbaka, verkligheten är här just nu, försvinn inte bort, tänk inga onda tankar. jag vet att du ser mest mörker men om du vill tänder vi ett ljus tillsammans"

we're just not here any more

but we couldn't care less, could we. jag fuckade mig ikväll. jag var tvungen att ta fem ipren då. men om jag är snäll imorgon så kanske, kanske... be a good girl now. du vet att du kan. godnatt

all she wanted was to make you proud

jag vill kräkas för jag mår illa
men det är svårt med tom mage.


ikväll ska jag återigen försöka sova tidigt
det gick ju fint hrm igår när jag försökte somna nio och faktiskt somnade efter ett
inte ens sova kan jag göra ordentligt. jävla tönt

och förövrigt: jag är ju helt enkelt bara för jävla dum. en fet jävla idiot. grattis angelica
sluta vara beroende av andra människor! sluta! dom kommer aldrig att bry sig om dig ändå.

jag är trött och kall. och tom
egentligen är det förjävla skönt att inte känna någonting annat än trötthet och tomhet. inte egentligen. det ÄR förjävla skönt.
varför slutade jag någonsin med det här? jag behöver inte mat


(men ändå
please die Ana, på repeat i mitt huvud
men ochså I NEED YOU NOW SOMEHOW)


egentligen. är det väl fruktansvärt fegt att gömma sig för sina problem och rädslor bakom ett påhittat tankemonster. men åh så lätt

jag kan ju förihelvete inte komma ifrån att det känns så förbannat jävla bra att vara hungrig och lika tom i magen som man är i huvudet!

och nothing tastes as good as thin feel, det är ju så, kan inte låta bli att drömma om att DEN HÄR GÅNGEN, denna gång klarar jag det


lyssnar på soundtracket till Scrubs igen. mycket fin musik

som sagt. jag vill kräkas
(över allt över mig själv över känslor över såkallade vänner över framtiden över mat över min äckliga jävla feta kropp herregud ja herregud)

I'm no Superman

så bär det snart av till skolan efter en fyrtiofemsminuters promenad med Z. och dagen kunde ju ha börjat bättre: när vi kommit hem och jag satt mig här vid datorn en stund så är han gosig och trött och bestämmer sig för att lägga sig i min säng. ska tilläggas då att vi gick en mycket lerig väg och min säng är nybäddad med vita lakan. FINT! jag blev skitsur. men det sa jag inte åt honom utan jag skickade bara ner honom på golvet. på min vita matta.

jag är så dum.

och så är jag förbannat trött ochså så det är lite av ett mysterium hur jag ska kunna fungera ordentligt ända till klockan tio ikväll. herregud.

jag har iaf laddat min iPod med soundtracket till Scrubs, så jag har musik så det räcker för hela dagen. yay.

I don't wanna stop it, oh no

so if I can't make you love me
if I can't make you care
what prize can take me there
in this world?
somebody told me cash is king

promenerat i en timme idag och sen var jag och tränade. och maten... ja jävlar. jag vet ju precis vad jag ger mig in i, jag fattar inte. som tidigare skrivet: att jag aldrig lär mig. men det här är ju hur jag hanterar svåra saker. och jag slutar fan aldrig tro på det. hur jävla dum får man vara.

imorgon börjar skola och jobb och allvar. herregud och det här ger mig någonting annat att tänka på så varför skulle jag låta bli? jag är så känslig, så svag, jag vet allt det där. men varför skulle jag ge upp det enda som gör mig lite lugn? jag blir fokuserad, målmedveten, lugn och till frids. iaf i början. och jag kommer ju inte ofta så särskilt långt i mina planer innan någon eller något får mig att sluta. men som alltid... tankarna går i banor som att den här gången... den här gången ska jag göra allt på riktigt. jag ska nå mina mål. och hur skulle jag kunna låta bli att lyssna när Hon säger att Hon vet hur man gör allt bra? hur skulle jag kunna förstöra det finaste jag har för någonting ni lovat så många gånger, men aldrig kunnat ge? Hon säger och jag vet att Hon har rätt, att jag blir aldrig frisk. jag är ingenting utan Henne. jag behöver er inte. jag ska vinna det från den här sidan. allting slutar ändå likadant.

good Ana's never die

det finns egentligen bara en sak att säga: att jag aldrig lär mig.

these walls, they get me paranoid, they're shrinking in on me I think

snälla snälla kan någon bara skriva en liten rad om ett tåg och en stad så drar vi. jag är så jävla fett på att bara åka iväg nu. bort. typ danmark i några dagar och supa och skratta.

fan ta allting. jag försöker att vara positiv. men nu börjar skolan och vardagen och allt jävla helvete. jag hatar det.


resekontaktannons, ball jag är som skriver här på nätet, wow:

jag letar efter en grymt trevlig, intressant, någorlunda spännande och snygg människa som känner för att komma ifrån vardagen och tråkiga sverige till balla danmark några dagar!
jag är sjutton, alldeles strax arton och jag gillar att göra galna saker och ha kul. jag har ingen fast idé om vad man kan tänkas hitta på i danmark, men jag är öppen för förslag och inte så kräsen :D
vill du som jag rymma ifrån tristess och rutin? vill du som jag bara försvinna ett tag och ha lite roligt? fine! skriv då så ser vi hur vi kommer överrens! PUSS!

end up feeling so alone

jag vet inte hur det här löser sig. om det överhuvudtaget gör det.

jag har bara ett riktigt effektivt sätt att hantera svåra saker och det slutar hur man än vrider på det på två olika sätt: på sjukhus eller åt helvete. eller kanske är det samma sak?

jag är inte sjuk det vet jag, men jag tänker sjuka tankar. jag drömmer om sjuka saker.
jag drömmer om att vara så jävla smal att jag inte ens kan stå. jag drömmer om att ta en jävla överdos för att få känna att jag lever. om jag lever. jag drömmer om att skära sönder mina armar och förresten hela min kropp. jag drömmer om alkohol. jag drömmer om att diagnostiseras och på något vis få någon sorts bekräftelse på att jag finns. att jag är riktig. att mina tankar finns.

jag kan inte hjälpa mig själv. vem fan ska då göra det?

äh fyfan vad patetisk jag är. jag har bara en dålig kväll. och nu ska jag sova. godnatt

totally outrageous

"Jag var nog också lite för full hemma hos dig. Minns inte riktigt allt. Kanske bäst om vi lämnar det så?"

ursäkta mitt frekventa användande av denna svordom men FAN! fan fan fan i helvete, vad betyder egentligen det där? betyder det "jag minns och jag skäms, vi bara glömmer det okej?" eller "jag har ingen aning om vad som hände men jag skäms ändå" eller "det hände något men jag är för feg för att erkänna att jag vet det så vi får se vad som händer nästa gång" eller "jag är knäpp och dum i huvudet och självisk som har en snygg, trevlig flickvän som är upp över öronen kär i mig och ändå låtsas jag att jag kanske tycker om dig och ligger i samma säng som dig en timme på en fest och pratar och vem vet vad mer"

nothing tastes as good.. bla bla...

hur kommer det sig att varje gång mitt liv börjar kännas svårt så börjar jag fundera över var jag ställde vågen sist och hur lång tid det egentligen skulle ta att falla tillbaks till hundra procent sjuk i huvudet och smal. och jävligt snygg


och jag bryter säkert mot en mängd upphovsrättslagar nu och det är säkert någon som blir upprörd av både text och bild. ja ja

can I break all the bones in your body

idag har jag läst och ätit. och gått en ganska lång promenad med hunden och musiken.

jag hatar såna här dagar/kvällar. jag vill inte tänka. jag vill inte känna. jag vill sova bort alltihopa och sen vill jag inte vakna mer. typ. nej men hur fan.. hur fan funkar det? hur liksom lever man? jag orkar inte vara deprimerad och tråkig och ful. men det är ju så jag känner mig. nej fan jag hatar det.

en annan grej jag inte alls tycker om är när jag inser att jag inte alls är så bra på att hantera saker som jag trodde. "det där", kan knappt prata om det, det får mig helt ur spel så fort det kommer på tal. iaf när mamma tar upp det. och jag vet att hon väntar sig att jag ska ta det bra. men jag klarar inte av det. nej. vad som helst utom det. jag trodde aldrig att jag skulle behöva tänka på det. aldrig. därför går det åt helvete när jag väl försöker.

ikväll är det tal om någon fest men jag kommer förmodligen inte in. det är ingen jag känner. jag hatar att inte känna folk. äh ska sluta klaga.

jag vill flytta nu.

känner för att få kvällen att handla om vin och filmer och sällskap. men jag har inget vin och ingenstans att vara och ingen att vara med. fan. haha sämst

sen det här med att vara kär, så överskattat. mest jobbigt. egentligen bara jobbigt.

dangerous area in forbidden land

okej, ny metod: göra mig så jävla oemotståndlig att han blir tvungen att lämna henne för mig. nothing illegal about being handsome

kukhuvud! haha, låt bli. förbjudet område för fan. man rör inte andras killar?! nej men vadå, lite måste jag väl får försöka. eller hur?

though I do feel guilty. as fuck. nej fan jag är inte skapt slug. bara dum som faller för en upptagen kille. som jag knappt känner. skit.

godnatt


tillägg lite senare:
HUR FAN SKA JAG KUNNA COMPETE WITH SOME ONE GORGEOUS AS FUCK? helvete.

hold out your hand

rökelse, Knife och shoppingspanande inför New York och Philadelphia i april.
ja en ganska angenäm senkväll ensam vid datorn. börjar dock bli dags att sova nu.

jag bjöd honom till min fest på onsdag.
jävlar i min lilla låda.

godnatt

happiness IS an option. just have to catch it

det allra första inlägget på det allra färska nya året tvåtusensju.
vilka förväntningar, vilken spänning. den varma luften dallrar som i ögonblicket precis innan åskan går.

jag försöker att inte hoppas på för mycket. att inte ge mig själv fler drömmar. jag hatar varje gång man inser att en dröm är krossad. omöjlig.
äsch vad pratar jag om.

igår firades det minsann, med middag och mat i mängder. samt dricka dricka dricka. men bara lagom fylla ända tills kvällen slutade ca halv fyra inatt.
efter middagen åkte vi överfull buss in till stan och tittade på fyrverkerier vid slottet och kramades och skrek och drack gammal champagne. sedan fest i svartbäcken med en väldigt massa okänt folk. och en väldigt massa seriöst prat. och lite pussande.
när jag kom hem på natten hade jag ett kryptiskt meddelande på mobilsvaret men orkade inte tänka mycket på det just då utan somnade direkt.
när jag vaknade idag var jag fortfarande full men efter kopiösa mängder vatten och lite rester från igår kände jag mig nästan levande igen. och dagen fortsatte som den började med vatten, mat, tevetittande. samt utforskande och telefonsamtal.
överlag en bra kväll. ett bra sätt att fira in det nya året helt enkelt. om det nu spelar någon roll... jag menar förra årets nyårsfirande var ju halvt åt helvete och tvåtusensex blev inte så jävla fint sen heller. så det här kanske bådar gott.
man får ju hoppas.

även om hoppas kan göra en jävligt frustrerad.
nej jag har ju sagt att jag inte ska bli kär och det är jag väl inte heller men det är så fruktansvärt irriterande att hitta en människa som på de flesta sätt är nästintill magiskt fin, och så kan man inte få honom fastän han kallar en magnifik och är precis sådär som han ska vara. herregud ja frustrerad var ordet, och fundersam. och förvirrad och hoppfull och glad och ledsen. och jag vill ju som sagt inte känna någonting men jag kan ju inte förneka att han påverkar någonting inom mig. nånting är speciellt med honom. helt klart.
det är väl bara att hoppas på någonting man inte ska hoppas på, dvs att *dom* inte håller länge eller att jag bara slutar bry mig.
"fan. om vi bara hade träffats någon annan tidpunkt"
"men du kan inte säga så! om det här hade varit någonting så hade det ju.. ja då hade det blivit nåt, det hade löst sig då"
"det är ju därför jag säger så. för att det är någonting. och för att det inte löser sig"

ja helt jävligt.
men vi får se vad tvåtusensju har för överraskningar att bjuda på.

gott nytt år!