end up feeling so alone

jag vet inte hur det här löser sig. om det överhuvudtaget gör det.

jag har bara ett riktigt effektivt sätt att hantera svåra saker och det slutar hur man än vrider på det på två olika sätt: på sjukhus eller åt helvete. eller kanske är det samma sak?

jag är inte sjuk det vet jag, men jag tänker sjuka tankar. jag drömmer om sjuka saker.
jag drömmer om att vara så jävla smal att jag inte ens kan stå. jag drömmer om att ta en jävla överdos för att få känna att jag lever. om jag lever. jag drömmer om att skära sönder mina armar och förresten hela min kropp. jag drömmer om alkohol. jag drömmer om att diagnostiseras och på något vis få någon sorts bekräftelse på att jag finns. att jag är riktig. att mina tankar finns.

jag kan inte hjälpa mig själv. vem fan ska då göra det?

äh fyfan vad patetisk jag är. jag har bara en dålig kväll. och nu ska jag sova. godnatt