can I break all the bones in your body

idag har jag läst och ätit. och gått en ganska lång promenad med hunden och musiken.

jag hatar såna här dagar/kvällar. jag vill inte tänka. jag vill inte känna. jag vill sova bort alltihopa och sen vill jag inte vakna mer. typ. nej men hur fan.. hur fan funkar det? hur liksom lever man? jag orkar inte vara deprimerad och tråkig och ful. men det är ju så jag känner mig. nej fan jag hatar det.

en annan grej jag inte alls tycker om är när jag inser att jag inte alls är så bra på att hantera saker som jag trodde. "det där", kan knappt prata om det, det får mig helt ur spel så fort det kommer på tal. iaf när mamma tar upp det. och jag vet att hon väntar sig att jag ska ta det bra. men jag klarar inte av det. nej. vad som helst utom det. jag trodde aldrig att jag skulle behöva tänka på det. aldrig. därför går det åt helvete när jag väl försöker.

ikväll är det tal om någon fest men jag kommer förmodligen inte in. det är ingen jag känner. jag hatar att inte känna folk. äh ska sluta klaga.

jag vill flytta nu.

känner för att få kvällen att handla om vin och filmer och sällskap. men jag har inget vin och ingenstans att vara och ingen att vara med. fan. haha sämst

sen det här med att vara kär, så överskattat. mest jobbigt. egentligen bara jobbigt.