när jag gömmer mig vill jag inte att hon ochså ska gömma sig, jag vill att hon ska sluta skratta åt någonting som jag inte längre bryr mig att lyssna efter vad det är, jag vill att hon ska springa fram till mig, ta tag om mina axlar och ruska mig hårt, rädda mig med ord: "angelica, jag ser ju att du går under, kom tillbaka, verkligheten är här just nu, försvinn inte bort, tänk inga onda tankar. jag vet att du ser mest mörker men om du vill tänder vi ett ljus tillsammans"
torsdag, januari 11, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar