den förbannade sanningen

egentligen vet jag varför jag inte bloggar om något intressant - det beror på att det som jag egentligen vill skriva om, det som jag vill analysera högt ikring och samla åsikter om, det är alldeles för konstig och läskigt för att jag ska våga formulera i snygga ord och meningar. det är ingenting jag pratar om vanligtvis. det är ingenting som någon pratar om tror jag. man gör det bara inte. jag vet inte varför, för gissningsvis är det sjukt mycket vanligare än man tror.
det här är vad som just nu tar upp störst del i mitt liv. det kräver mest tankeverksamhet och energi. det är extremt uttröttande. och det är helt otroligt jobbigt att inte ha någon att prata om det med.
för det är ju just det.
att inte ha någon att prata med. att inte ha några kompisar.

vänner, det har jag. ett par, tre stycken sådär. jag har min pojkvän, han är fantastiskt fin och trevlig och rolig och allt det där. jag har min pojkväns kompisar. men mina, egna kompisar?
jag har alltid haft mycket kompisar och en hel radda "bekanta", jag har känt många människor helt enkelt. människor att ringa för en fika, myskväll, fest eller vad än man nu kände för att hitta på. hade dessutom några få tighta som var sådana där riktigt riktiga. det har alltid funnits människor omkring mig.

så ser jag på mig själv nu - jag är ensam. inte ensam som i den där svarta, mörka ensamheten. där har jag också varit, lita på mig, men det är inte så det ser ut nu nu. det här är en tråkig ensamhet. en sådan som betyder att jag på lördagskvällarna sitter hemma och ser en film och käkar alldeles för mycket. att jag istället för att gå och fika går hem och läser bloggar. att jag varenda vardagskväll gör samma, eviga grejer. att jag, som alltid blivit kallad social, numera är totalt osäker, rädd och mesig bland andra människor = socialt inkompetent och tråkig.
vad är det här? det här är inte mitt liv. det här är inte så jag vill ha det. det här är inte jag.

men hur gör man då? hur fan skaffar man kompisar? det här måste någon säkerligen ha åsikter om. dela med er.
kontaktannons kanske? svara gärna om du känner dig träffad för all del, jag är inte farlig. fruktansvärt ofarlig faktiskt, som läget ser ut nu.

himla smart, pratglad, ironisk och snäll tjej i tjusig förpackning söker någon som finner intresse i åtminstone något av följande:
skogspromenader, mysiga middagar, rödvinsdrickande, åsiktsutbytande, shoppingeskapader, tokiga utflykter, fylleäventyr, kakbakande, vilda diskussioner, kramar när det är på sin plats och kanske annars också, övernattningar, sommarnattbad, grillkvällar och så vidare. vidöppen för ytterligare förslag.

ja. det var vad jag hade att säga. how's that for a blogginlägg...