onsdag, januari 13, 2010

angie tipsar

sitter just nu och käkar iallafall Kungsgatans godaste omelett. mina smaklökar gör en liten segerdans för varje tugga som entrar munhålan. magen välkomnar med en lyckoparad. ja jävlar, vad jag är bra på att göra omelett, det kan jag meddela.

HUR?
1 portion
strimla eller hacka cirka 4 skivor salami, så fet och god som möjligt. hacka cirka 2 soltorkade tomater i olja. stek detta i smör i en liten kastrull/stekpanna. vispa 2 ägg med lite (helst visp-)grädde, kanske 2 msk. sänk värmen på plattan. krydda äggen med salt och peppar och stjälp sen ner i kastrullen/pannan över det andra. rör om en snabbis så allt blir jämt fördelat. hyvla över lite god ost så det täcker hela kalaset. låt stå, gärna med lock, tills det stelnat. tar 5-10 min. (bränns det i botten har du för varmt, det är det vanligaste felet. sänk ännu mer och vänta ännu längre så får du din perfekta omelett) servera och njut av segerdansande smaklökar!

otroligt lchf-vänligt recept ska tilläggas. knappt ett uns kolhydrater, lagom med fett. och som sagt - vansinnigt gott OCH himla enkelt.

2 kommentarer:

Räven sa...

Inte för att vara en partypooper men jag måste slänga in ett litet varningens ord, du kanske redan har tänkt så långt (eller så kanske du inte behöver det), men ändå!

Jo - Akta dig för att äta för mycket ägg "i början". När jag hoppade på LCHF(/GI rivstart) för snart ett år sedan så åt jag ägg varje dag till frukost, oftast då i omelettform. Resultatet: Jag blev fullständigt skitless på ägg och ville kräkas av att ens tänka på omelett i flera månader efteråt.

Tänkte ba, jag vet inte hur "organiserad" du är eller hur mycket du brukar laga olika sorters mat, men jag gjorde det misstaget med en massa saker - jag åt det för mycket och blev spyless. Nu har jag äntligen börjat laga olika maträtter, super awesome! *tonåring for life*

angelica sa...

haha, det är lugnt, varna på du!

jo jag förstår vad du menar, kan känna mig lite less ibland och undra hur man ska palla leva på ägg och ost för resten av livet... men så länge man är medveten om den "faran" så är det lugnt iaf för min del, det är bara att se till att man varierar sig tillräckligt mycket. luckily for me så är matlagning en sådan där passion i mitt liv. love it, helt enkelt. provar gärna vadsomhelst, bara för att det är kul :)

men mycket blogg-och kokboksläsande blir det, i jakten på nya lite mer exalterande grejor att stoppa i kistan...