en fresh start & en ny beginning

denna blogg är sorgligt deprimerande, det är tråkigt tycker jag och har bestämt mig för att så ska fallet icke vara längre.
numera ska jag blogga om roliga saker, intressanta händelser, spännande idéer, tråkigt tankefladder, meningslösheter och varför man egentligen stoppade in ett "S" i ordet "läspa".

jag funderar på om jag ska radera gamla tradiga, ledsna inlägg men tror inte att jag gör det, de är ju trots allt en del av mig och nej, man kan inte radera sig själv. det vore oetiskt.

i överövermorgon, dvs på fredag, åker jag till usa. 6 veckor för att praktisera på stora företag inom design, reklam, och-så-vidare. visst ska det bli spännande att se vad jag kan lära mig, men mest längtar jag nog efter starbuckskaffe och snygga gigantiska skyskrapor som jag kan ta coola foton på.
jag fyller även 19 när jag är där på andra sidan Atlanten och tänker säga till min moster plus tillhörande kusiner att jag inte nöjer mig med annat än en fet sjuhelsikes amerikansk supertårta. (kanske inte formulerar mig så, men tårtan ska jag ha.)

om två timmar, huaw, är det tandläkaren som gäller, med borrar och blåsar och munspeglar. "jaha, du röker, vet du vad det gör med dina tänder? mhm, ja, mm, murvel murvel, mummel & båg" nej kära tandläkare, inte hade jag någon aning om att rökning var dåligt för min kropp! och gnissel och skrapa tandsten. fy sjutton. hellre går jag till skolan än lägger min kropp i eder vedervärdiga liggstol. och lampan sen! nej om det inte vore för att jag vill ha kvar mina tänder så hade jag säkerligen skolkat ifrån detta.

detta inlägg lider mot sitt slut, helt enkelt: nu är det slut. so long

destination: where the fan som helst

det finns snälla människor, och det finns människor som av någon anledning orsakar smärta mer än de som anses snälla, både avsiktligt och ibland bara genom att finnas till och vara som de är.
jag tycker om snälla människor, obviously who doesnt, sådana som får en att må bra genom att vara ärliga och omtänksamma. det gäller att hitta dem, och hålla fast hårt, och försöka vara så bra man kan så att de vill stanna. det är krävande men nödvändigt, om man åtminstone då och då vill känna att man förstår varför man lever.

jag ser på csi och sedan är det jay leno show. har blivit nästintill varje senkväll innan sömn, jag tycker om rutiner. rutiner är nästan en förutsättning för perfekt bibehållen kontroll.

jag har så mycket ord och förbannat mycket tankar. fuck it.

sjukligt

jag mår illa över mig själv, över livet, över den här skolan, över känslor, över mackan jag åt till frukost. över sex och alkohol och pussar och ord och löften och krav och ansvar. jag kräks snart, över alltihopa. jag vill härifrån. människorna här är så jävla äckliga. jag behöver nya ansikten.

I'm master of the Universe

sitter i skolan, hostar, ont i huvudet. photoshop och trance. hungrig. dagen börjar inte super. på tal om det - supa ikväll. bra skit. om jag har tur alltså. z lovade att laga mat till mig ochså. värt

allting är segt och snurrar runt. huvudet dunkar och ögonen korsas. känner mig halvt svimfärdig men borde jobba. vet inte med vad. trött trött trött. åker hem efter den är lektionen, två och en halv timme kvar. vill ut och röka fastän jag inte borde alls. tråkigt. så vad ska jag göra nu? vill mest ligga i en säng och flyta bort i musik och känna alkoholrus i mina vener...

would you

jag är fruktansvärt trött. och less på att inte kunna röka. att vara sjuk är skönt i en halv dag, sen är det bara frustrerande och tröttsamt. jag vill bli frisk nu.

det enda jag sysselsatt mig med idag är tevetittande och en promenad med hundis. skogen är så mysig på hösten. eller alltid, men främst på hösten. när det är soligt.
så vad göra nu? för tidigt för att kalla det kväll, för sent för att kalla det dag. blir väl till att städa köket, röka en ciggis (fastän min hals bestämt säger ifrån), styra upp någon sorts middag. se på top model, gå och lägga mig tidigt. och imorgon ska jag till skolan.

ja imorgon... fredag. skola som sagt först. sedan antingen sthlm och bio med mamma. eller kalasa med Z; bli bjuden på vegoburgare och melonvodkadrinkar. vi får se, vi får se.
och lördag, kulturnatt. hela uppsalas medelålders generations favorithöjdpunkt på året. alla är ute på stan. och ungdomarna super skallarna av sig. som alla andra helger. jag har mitt vin, bra skit.

so long

try build your dreams up again

det är hemskt väder ute, med blixtar och åska. jag älskar det. det får mig på bra humör.

jag sitter i skolan och borde helt klart, helt definitivt göra läxan. ja. som jag borde har gjort för längesen. men det funkar inte, vet inte vad jag ska skriva. kommer inte ihåg vad jag gjort under veckan så därför orkar jag inte skriva fina redogörelser på engelska till en lärare som jag inte tål.

och jag har ont i magen. hela dan, varje da... nej men nästan. vet inte vad det är. stress? förmodligen. men det betyder att jag inte kan påverka det särskilt mycket. hur stressar man ner liksom?

igår var jag extremt hurtig och sprang 3 km. ska sägas att jag inte tränat på ett halvår typ.

nu ska jag låta Z roa mig på msn, och försöka fundera ut en bättre ursäkt än "the dog ate my homework" till min elaka lärare. tackohej

paranoia is all I got left

10:26
nej nej nej nej nej nej nej nej. vill inte vara så, vill inte bli behandlad så. vill inte att det ska vara h*n. vill inte att det ska vara någon. vill inte bo här, vill inte bo någonstans. vill inte höra nån av de sakerna, vill inte tro på dem, vill inte säga någonting om någon. vill inte göra den arg, vill inte bli arg av dens ord. vill inte bry mig, vill inte bry mig, vill inte bry mig. vill inte någonting, vill bara gråta och hållas om. vill inte mera nu, vill inte vara här. vill inte vara så ynklig, vill inte ta plats, vill inte vara fel, vill inte tycka saker, vill inte bli tyckt om, vill inte höra att jag gör saker som jag gör, vill inte att folk ska veta, vill inte veta själv, vill inte ha sex, vill inte äta, vill inte dricka, vill inte ramla ramla ramla. vill inte slå mig, det gör ont


22:14
jag blir arg på mig själv när jag märker att jag dras till det, det hårda och kantiga. det undernärda. jag vet så väldigt väl hur illa det är. jag vet att jag måste sluta tro att det kan göra någonting bra. det gör ingenting bra! jag behöver näring, jag får äta. jag är en människa, jag ska leva, därför måste jag äta. det är logiskt. bara inte så lätt.

jag vill egentligen inte tänka de tankarna men de räddar ju. att fokusera på kilon och revbenssträvan är så mycket lättare än att ta sig igenom livet på riktigt. can't help thinking: wouldn't the world be a better place with a little less me?

nu ska jag ta tag i mig själv och mitt liv och så vidare... ja

jo men jag har ju som inte skrivit på så fruktansvärt länge så jag kände att det var dags nu.

jag bor i stan, det är fantastiskt. lägenheten är fin och det är så väldigt praktiskt att bo här.

åh vilket tråkigt inlägg det måste bli för jag är fan inte alls på skrivhumör egentligen... men nog ska jag försöka bli lite mera aktiv. ja!

hej så länge

Spunky knows she can save the world

usa var fööör jävla fantastiskt. i två veckor mådde jag bara fint. handlade massor av kläder och saker, drack god öl och fint vin, åt massa mat, såg häftiga grejer, myste med världens sötaste kusinungar, sov länge, rökte, solade, promenerade, fotograferade. det var underbart.
att komma hem sen... ja.

ge mig sommar -07 nu. den måste bli bra. bättre än den förra. annars funkar det inte.
jag vill ha värme och festivaler och solbränna och alkohol och grill och hångel och solglasögon och bryggan och stadsparken. jag hatar skola med rutin och krav. hur ska jag orka i sex veckor till?

rädd för allt, rädd för mig själv, rädd för maten och... allt som följer med den. jag måste lära mig det här, annars går jag under.

och oj vad jag är bra på att blogga förresten. pfff

dude you're so crazy

allting snurrar fort, fort och jag tycker egentligen om det och om det inte var för den förbannade känslan av att vara för tjock hela tiden så skulle jag vara fullt glad nu

att kunna äta en grillad korv eller smaka någons matsäckssmörgås är en större grej än vad det låter som. att kunna sitta med sina klasskompisar i matsalen och inta mer än ett glas isvatten... det är stort. det känns stort. och tjockt. men det känns ganska bra
jag äter ganska mycket nu och jag försöker tycka att det är okej ändå, (låtsas inte om att allt består av light och fullkorn och nonfatlesscaloriesblahablaha och bestämda mängder som ändå slutar med att jag äter för mycket,) försöker vända andra sidan till när ångesten dansar virvelvind i huvudet, magen, låren, mina feta jävla armar. försöker intala mig själv att jag behöver kilona men rösten i mitt huvud frågar hela tiden om och om igen vem det är jag försöker lura?!
men allt känns ändå ganska bra, jag tycker om att kunna vara med i det sociala och jag tycker om att själv äta av den mat jag lagar till mina vänner. rösterna skriker att jag är en tjockis, att jag inte är värd maten jag äter, att det är för mycket, att jag är för tjock, att jag är äcklig. tystar dom med frisk-argumenten och det faktum att när jag äter känner jag åtminstone något. jag kanske har ångest men jag kan vara ledsen och gråta, jag kan till och med känna glädje och lycka. jag kan känna. vilket är långt ifrån den likgiltighet som inträder efter några dagars svält.
jag vet att svält är ett av mina nuvarande verktyg för att hantera känslor. eller för att slippa hantera känslor. på så vis som jag alltid tagit till självdestruktiva metoder så fort någonting varit jobbigt... alkohol, mat, sex, skärandet. jag antar att det är mitt sätt att fly - att förstöra mig själv. att förflytta fokus från den ena smärtan; känslorna, till något annat; det fysiska ontet. visst är det enkelt och visst fungerar det för stunden. men du får aldrig ett fullvärdigt liv om du varje gång du känner någonting trycker bort det med ett rakblad eller genom att låta bli att äta. jag vet det. jag måste bara våga ta steget bort från det. det är ju trots allt det enda sätt jag känner till, de enda verktyg jag använt genom hela mitt snart artonåriga liv.

men livet rullar på trots matmonstrena i huvudet.
lägenhet letas för fullt till mamma och mig och pappa har hittat ett hus vi förmodligen får. om 17 dagar blir jag arton. myndig och vuxen. om 24 dagar far jag till usa i två veckor. efter det blir det vår... det måste det bli. jag behöver värme och solljus och lite ballerinaskor. lite gräs under fötterna och folköl i stadsparken

jag pillrar i mig zopiklon varje kväll jag får möjlighet. det är så fruktansvärt, fruktansvärt skönt att få komma bort lite. och att få sova. gud vad jag älskar att sova. jag avundas verkligen människor med normala sovvanor. att få sova en hel natt. det är någonting man ska vara tacksam över om man får. sömn är av många underskattat... inte av mig. jag älskar sömn.

jag hade tänkt skriva någonting om känslor och kärlek och pågående händelser men jag orkar helt enkelt inte, mitt huvud är fyllt med någonting som skulle kunna liknas vid kaos. punkt

nu ska jag prata med t lite och sedan ska jag lägga mig... förhoppningsvis alldeles druggi och halvvägs in i drömmarnas land. godnatt!

I am tired of running

var väldigt längesen jag skrev någonting här. nästan två veckor. det blir väl som det ofta blir, jag är ju sämst på att slutföra saker jag påbörjar. en blogg kanske man inte slutför men man kan ju försöka hålla den uppdaterad iaf.
men nog om det, skitsamma, för den här är ju egentligen bara tänkt för min egna skull. så vad gör väl det att jag inte skriver så ofta och så noggrant.

jag lyssnar på klassisk musik och strax ska jag nog försöka sova. en heldag i skidbacken och massa mat gör mig sömnig.

tråkigt att vänta på sms hela tiden, och jävligt töntigt är det väl, men svårt att låta bli att titta på mobilen stup i kvarten för att se om sms-symbolen, det lilla kuvertet, dykt upp i displayen. han skriver söta saker och ikväll när han förmodligen blir full så skriver han ännu sötare. jag tänker en massa på om det här är att vara kär? kanske är det det, men det är ett jävligt läskigt ord och ett ännu mera skrämmande begrepp är "tillsammans". jag tycker om honom mycket och vill inte sova bredvid någon annan, och skulle bli redigt besviken om han gjorde det. men att sätta en så hård stämpel på det hela och verkligen kalla honom min pojkvän är något som känns väldigt långt borta och alldeles för svårt just nu. antagligen är jag väl bara rädd och för feg. men det är så det är. kan vi inte bara få ses och vara fåniga och pussas och le och tycka om varandra och så är det bra med det? varför måste allting vara så jävla kravfyllt jämt?

och maten, den förbannade maten. alltid maten. såklart. livsviktig. jag äter en hel massa men går inte upp enormt i vikt? det är en stor grej för mig att inse att jag inte väger som ett helt hus fastän jag äter för två (mm, eller hur). L hjälper mig faktiskt så mycket mer än jag trodde han kunde. än jag trodde någon kunde. vi får se hur det går, vad han sen har att ge mig, om jag lyckas hålla mig över ytan och kanske... kanske lyckas skaffa mig ett liv utan att hata mig själv och all mat jag får mig. kanske? jag vet inte, men än så länge gör jag som han säger för han får mig ändå att hoppas. väldigt lite, men, jag hoppas.

nu bäddar jag ner mig under täcket och tänker på T och hans... ja hela honom.
godnatt!

im feeling so good, so good

en riktigt fin kväll, åh jag älskar att må bra. jag fikade med t på dagen och m kom. jag lånade lite filmer på biblioteket och på vägen hem köpte jag vindruvor. nu har jag legat i min säng och tittat på about a boy och ätit vindruvor och druckit te. nu lyssnar jag på musik och har tänt ljus och dricker ännu mera te. jag har en bra känsla i huvudet och jag skulle nästan kalla mig själv glad. det känns så himla fint. det var så väldigt längesen, visst skrämmer det mig att känslan nästan känns främmande, men den är här nu nu nu och det räcker alldeles utmärkt! jag vet att jag kan vara glad och det stärker mig.
jag pratar med en kille från holland på msn och tränar min engelska lite. för en stund sen ringde min moster och frågade om jag var för gammal för barbie. jag sa "ja, defintivt, men jag älskar det ändå" och sen frågade hon vad jag gillade bäst, batman eller spongebob? jag sa att de kommer på delad förstaplats. det är inte långt kvar till usa nu.
jag ska sluta skriva nu så att hela det här inlägget blir endast bra.
plus att jag nog kanske men bara kanske tycker om någon nu. jag menar, mer än andra. kanske. godnatt!

she believes in anything

jag blir så arg på mig själv, herregud. ska jag skrämma iväg alla som kommer nära, eller vad håller jag på med? bara för att han verkar tycka om mig gör jag automatiskt allt knäppt som går. jävligt fint angelica, det är så man ska sköta sina relationer!
..."snarare blir jag arg på mig själv för att jag tycker om dig så mycket... för när jag tycker om folk så har jag en tendens att öppna mig lite väl mycket för dom och bli rätt jobbig. om du förstår vad jag menar. så att jag är såhär knäpp är egentligen bara för att jag tycker om dig mer än vad jag vågar göra"

jag har ätit idag. jag känner mig dålig. visserligen var det inte mycket med era mått mätta och visserligen måste jag det men faktum är, fucking faktum kvarstår; jag är ett jävla fetto och jag förtjänar ingen mat, så därför känner jag mig dålig. just simply för att jag är det. dålig. tjock. äcklig.

jag ska försöka sova snart. jag fick en hel natts sömn inatt, för första gången på... väldigt länge. så jag anar att inatt blir ett helvete. lär inte fungera alls. men jag fortsätter försöka lära mig. haha, det är sorgligt... jag fungerar inte som människa; jag kan inte sova, inte äta, inte fungera med andra människor... vad kan jag egentligen?

bad news

jag är så rädd nu för tiden. rädd för att blir tjock, för att vara tjock, för maten och att äta, för mörkret, för att umgås, för blodprov (herregud jag började fan grina igår när de skulle ta), för sprutor, för sjukhus, för vågen, för ensamhet, för kärlek, för mina närmaste vänner, för usaresan, för min kropp, för benen som syns på min kropp, för benen som inte syns på min kropp, för bup och ätstörningsenheten, för eventuell inläggning, för skolan, för jobbet, för kraven och pressen och alla måsten, för alkohol, för allt allt allt allt allt, hur i helvete ska jag orka ta hand om mig själv när allting är så jävla läskigt?

hur kan man väga fyrtiotre kilo och känna sig som femtio? jag menar, när börjar man se det som vågen, kläderna och vännerna berättar?

JAG ORKAR INTE! allting blir bara fel och idag var jag på restaurang med mamma, moster och kusiner. jag beställde sallad, bara en vanlig grönsallad med vad grönsaker de kunde hitta. självklart dränkte de den i olja och jag fick nästan panik när jag fick ut den och mamma fick säga till och den jävla kyparen sa nåt bitskt i stil med "ja det kan ju vara bra att säga det innan, nu måste jag ju slänga hela den här" vadå du får betalt för att vara trevlig och du klagar på en sallad värd kanske tio kronor? jag orkar inte! jag började nästan gråta. herregud vad det här förstör mitt liv

jag vill ju bara vara normal och snäll och fin

jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte hur fan orkar man?

och så han, t, som liksom jag vet inte. jag tror att han tycker om mig men det gör nog k ochså och eftersom jag är en jävla idiot, en fittig hora så ger jag fel signaler till båda och bara fan. kärlek ja kräklek, åt helvete med det egentligen, men jag kan inte sluta längta efter någon som kan hålla om mig när jag försöker slåss med alla mind monsters om nätterna. jag är så ensam, jag behöver nån som tycker om att krama mig och hålla min hand och säga att jag är fin fastän jag inte är det.

jag vill ha mitt liv tillbaka nu

godnatt.

i still miss someone

cash cash cash. the man. efter mr e men dock.

skön musik och skönt sällskap. tre riskakor men hur var det, att bli frisk och bättre? så okej.

K är en riktig sweetheart och T är fin han med. söt på något vis. jag hoppas att någon av dem räddar helgen på något vis. jag är så trött... behöver en hand att hålla i.

gott natt mina sköna skatter
ni vet att jag tycker om er allihopa så mycket

looking at all the people as cows in a herd

if you're small... eels är så jäkla bra. sjukt underbar musik.

fikade med folk idag. mycket mysigt.

jag vet inte riktigt vad det här inlägget går ut på eftersom allt av vikt jag vill skriva känns personligt och allt annat känns för ytligt. haha. så godnatt. typ

like old time glue

ojdå, haha. jag är fan rolig alltså.
iaf göteborgsbiljett bokad. cp. haha. men jävligt kul.

h-kis här i come.


nu skola... värdelöst? struntade i de två första lektionerna och låg hemma och sov istället. det var skönt.
ikväll ska jag faktiskt till jobbet. ja herregud.


jag tror att jag vill äta. kanske. och jag vet att jag definitivt inte kan göra det.

crossbones and just ordinary ribs

och varför är det så att vissa människor känner sig som flodhästar när de ätit en riskaka med skinka en youghurt tomat gurka hundra gram räkor och fått i sig mindre än tvåhundra kcal på en dag, varför är det så varför

jag har ont i magen ikväll och känner mig tjock tjock tjock. fan hur ska det gå, vad fan håller jag på med, hur länge orkar jag.
men ändå åh så värt det... kicken när man ser resultat. somna med vänstra handen på sitt tydliga vänstra höftben... byxor som inte passar... hur fan hittar man något som är mera värt än det? det kanske låter jävligt töntigt, det kanske är jävligt töntigt. men ni har aldrig varit här

jag ska ta ett bad och sen ska jag se på lite teve. imorgon är det skola och även jobb och jag pallar inte alla krav?

don't give up

fyrtiofyra komma två.

det var en trevlig kväll igår, med seg början, rolig fortsättning och bra slut. vaknade halvdöd idag men det var det värt. det var kul att träffa folk. särskilt vissa.

vi fick inte lägenheten, men jag ska inte vara mer bitter, det finns fler.

jag vet inte. som vanligt vet jag inte. har trädit in i något sorts stadium där jag bara glider fram utan att fundera särskilt mycket. det är väl skönt antar jag. fastän det finns mycket som borde funderas över.
det här är min längsta period, episod, eller vad man nu ska kalla det. och det märks ju på många sätt. hur länge är det här kul? och nu megaont i magen, den protesterar väl. som hela min kropp i övrigt. ja ja nog tjatat.

jag antar att jag ska sova snart. klockan är ju mycket. mm
godnatt


och fan jag älskar ju dig, Livet
VARFÖR GÖR DU SÅHÄR?

sheep may safely grace

budar på lägenheten nu. kanske får den
optimalt
jag älskar den redan så om vi inte får den krossas mitt hjärta.

och pappa budar på hus, jag gillar det. det är fint



fyrtiofyra komma sex imorse. dom som vet dom vet
vad finns det egentligen mer att säga?

bup imorgon. natt nu