usa var fööör jävla fantastiskt. i två veckor mådde jag bara fint. handlade massor av kläder och saker, drack god öl och fint vin, åt massa mat, såg häftiga grejer, myste med världens sötaste kusinungar, sov länge, rökte, solade, promenerade, fotograferade. det var underbart.
att komma hem sen... ja.
ge mig sommar -07 nu. den måste bli bra. bättre än den förra. annars funkar det inte.
jag vill ha värme och festivaler och solbränna och alkohol och grill och hångel och solglasögon och bryggan och stadsparken. jag hatar skola med rutin och krav. hur ska jag orka i sex veckor till?
rädd för allt, rädd för mig själv, rädd för maten och... allt som följer med den. jag måste lära mig det här, annars går jag under.
och oj vad jag är bra på att blogga förresten. pfff
söndag, april 22, 2007
onsdag, mars 07, 2007
dude you're so crazy
allting snurrar fort, fort och jag tycker egentligen om det och om det inte var för den förbannade känslan av att vara för tjock hela tiden så skulle jag vara fullt glad nu
att kunna äta en grillad korv eller smaka någons matsäckssmörgås är en större grej än vad det låter som. att kunna sitta med sina klasskompisar i matsalen och inta mer än ett glas isvatten... det är stort. det känns stort. och tjockt. men det känns ganska bra
jag äter ganska mycket nu och jag försöker tycka att det är okej ändå, (låtsas inte om att allt består av light och fullkorn och nonfatlesscaloriesblahablaha och bestämda mängder som ändå slutar med att jag äter för mycket,) försöker vända andra sidan till när ångesten dansar virvelvind i huvudet, magen, låren, mina feta jävla armar. försöker intala mig själv att jag behöver kilona men rösten i mitt huvud frågar hela tiden om och om igen vem det är jag försöker lura?!
men allt känns ändå ganska bra, jag tycker om att kunna vara med i det sociala och jag tycker om att själv äta av den mat jag lagar till mina vänner. rösterna skriker att jag är en tjockis, att jag inte är värd maten jag äter, att det är för mycket, att jag är för tjock, att jag är äcklig. tystar dom med frisk-argumenten och det faktum att när jag äter känner jag åtminstone något. jag kanske har ångest men jag kan vara ledsen och gråta, jag kan till och med känna glädje och lycka. jag kan känna. vilket är långt ifrån den likgiltighet som inträder efter några dagars svält.
jag vet att svält är ett av mina nuvarande verktyg för att hantera känslor. eller för att slippa hantera känslor. på så vis som jag alltid tagit till självdestruktiva metoder så fort någonting varit jobbigt... alkohol, mat, sex, skärandet. jag antar att det är mitt sätt att fly - att förstöra mig själv. att förflytta fokus från den ena smärtan; känslorna, till något annat; det fysiska ontet. visst är det enkelt och visst fungerar det för stunden. men du får aldrig ett fullvärdigt liv om du varje gång du känner någonting trycker bort det med ett rakblad eller genom att låta bli att äta. jag vet det. jag måste bara våga ta steget bort från det. det är ju trots allt det enda sätt jag känner till, de enda verktyg jag använt genom hela mitt snart artonåriga liv.
men livet rullar på trots matmonstrena i huvudet.
lägenhet letas för fullt till mamma och mig och pappa har hittat ett hus vi förmodligen får. om 17 dagar blir jag arton. myndig och vuxen. om 24 dagar far jag till usa i två veckor. efter det blir det vår... det måste det bli. jag behöver värme och solljus och lite ballerinaskor. lite gräs under fötterna och folköl i stadsparken
jag pillrar i mig zopiklon varje kväll jag får möjlighet. det är så fruktansvärt, fruktansvärt skönt att få komma bort lite. och att få sova. gud vad jag älskar att sova. jag avundas verkligen människor med normala sovvanor. att få sova en hel natt. det är någonting man ska vara tacksam över om man får. sömn är av många underskattat... inte av mig. jag älskar sömn.
jag hade tänkt skriva någonting om känslor och kärlek och pågående händelser men jag orkar helt enkelt inte, mitt huvud är fyllt med någonting som skulle kunna liknas vid kaos. punkt
nu ska jag prata med t lite och sedan ska jag lägga mig... förhoppningsvis alldeles druggi och halvvägs in i drömmarnas land. godnatt!
att kunna äta en grillad korv eller smaka någons matsäckssmörgås är en större grej än vad det låter som. att kunna sitta med sina klasskompisar i matsalen och inta mer än ett glas isvatten... det är stort. det känns stort. och tjockt. men det känns ganska bra
jag äter ganska mycket nu och jag försöker tycka att det är okej ändå, (låtsas inte om att allt består av light och fullkorn och nonfatlesscaloriesblahablaha och bestämda mängder som ändå slutar med att jag äter för mycket,) försöker vända andra sidan till när ångesten dansar virvelvind i huvudet, magen, låren, mina feta jävla armar. försöker intala mig själv att jag behöver kilona men rösten i mitt huvud frågar hela tiden om och om igen vem det är jag försöker lura?!
men allt känns ändå ganska bra, jag tycker om att kunna vara med i det sociala och jag tycker om att själv äta av den mat jag lagar till mina vänner. rösterna skriker att jag är en tjockis, att jag inte är värd maten jag äter, att det är för mycket, att jag är för tjock, att jag är äcklig. tystar dom med frisk-argumenten och det faktum att när jag äter känner jag åtminstone något. jag kanske har ångest men jag kan vara ledsen och gråta, jag kan till och med känna glädje och lycka. jag kan känna. vilket är långt ifrån den likgiltighet som inträder efter några dagars svält.
jag vet att svält är ett av mina nuvarande verktyg för att hantera känslor. eller för att slippa hantera känslor. på så vis som jag alltid tagit till självdestruktiva metoder så fort någonting varit jobbigt... alkohol, mat, sex, skärandet. jag antar att det är mitt sätt att fly - att förstöra mig själv. att förflytta fokus från den ena smärtan; känslorna, till något annat; det fysiska ontet. visst är det enkelt och visst fungerar det för stunden. men du får aldrig ett fullvärdigt liv om du varje gång du känner någonting trycker bort det med ett rakblad eller genom att låta bli att äta. jag vet det. jag måste bara våga ta steget bort från det. det är ju trots allt det enda sätt jag känner till, de enda verktyg jag använt genom hela mitt snart artonåriga liv.
men livet rullar på trots matmonstrena i huvudet.
lägenhet letas för fullt till mamma och mig och pappa har hittat ett hus vi förmodligen får. om 17 dagar blir jag arton. myndig och vuxen. om 24 dagar far jag till usa i två veckor. efter det blir det vår... det måste det bli. jag behöver värme och solljus och lite ballerinaskor. lite gräs under fötterna och folköl i stadsparken
jag pillrar i mig zopiklon varje kväll jag får möjlighet. det är så fruktansvärt, fruktansvärt skönt att få komma bort lite. och att få sova. gud vad jag älskar att sova. jag avundas verkligen människor med normala sovvanor. att få sova en hel natt. det är någonting man ska vara tacksam över om man får. sömn är av många underskattat... inte av mig. jag älskar sömn.
jag hade tänkt skriva någonting om känslor och kärlek och pågående händelser men jag orkar helt enkelt inte, mitt huvud är fyllt med någonting som skulle kunna liknas vid kaos. punkt
nu ska jag prata med t lite och sedan ska jag lägga mig... förhoppningsvis alldeles druggi och halvvägs in i drömmarnas land. godnatt!
onsdag, februari 21, 2007
I am tired of running
var väldigt längesen jag skrev någonting här. nästan två veckor. det blir väl som det ofta blir, jag är ju sämst på att slutföra saker jag påbörjar. en blogg kanske man inte slutför men man kan ju försöka hålla den uppdaterad iaf.
men nog om det, skitsamma, för den här är ju egentligen bara tänkt för min egna skull. så vad gör väl det att jag inte skriver så ofta och så noggrant.
jag lyssnar på klassisk musik och strax ska jag nog försöka sova. en heldag i skidbacken och massa mat gör mig sömnig.
tråkigt att vänta på sms hela tiden, och jävligt töntigt är det väl, men svårt att låta bli att titta på mobilen stup i kvarten för att se om sms-symbolen, det lilla kuvertet, dykt upp i displayen. han skriver söta saker och ikväll när han förmodligen blir full så skriver han ännu sötare. jag tänker en massa på om det här är att vara kär? kanske är det det, men det är ett jävligt läskigt ord och ett ännu mera skrämmande begrepp är "tillsammans". jag tycker om honom mycket och vill inte sova bredvid någon annan, och skulle bli redigt besviken om han gjorde det. men att sätta en så hård stämpel på det hela och verkligen kalla honom min pojkvän är något som känns väldigt långt borta och alldeles för svårt just nu. antagligen är jag väl bara rädd och för feg. men det är så det är. kan vi inte bara få ses och vara fåniga och pussas och le och tycka om varandra och så är det bra med det? varför måste allting vara så jävla kravfyllt jämt?
och maten, den förbannade maten. alltid maten. såklart. livsviktig. jag äter en hel massa men går inte upp enormt i vikt? det är en stor grej för mig att inse att jag inte väger som ett helt hus fastän jag äter för två (mm, eller hur). L hjälper mig faktiskt så mycket mer än jag trodde han kunde. än jag trodde någon kunde. vi får se hur det går, vad han sen har att ge mig, om jag lyckas hålla mig över ytan och kanske... kanske lyckas skaffa mig ett liv utan att hata mig själv och all mat jag får mig. kanske? jag vet inte, men än så länge gör jag som han säger för han får mig ändå att hoppas. väldigt lite, men, jag hoppas.
nu bäddar jag ner mig under täcket och tänker på T och hans... ja hela honom.
godnatt!
men nog om det, skitsamma, för den här är ju egentligen bara tänkt för min egna skull. så vad gör väl det att jag inte skriver så ofta och så noggrant.
jag lyssnar på klassisk musik och strax ska jag nog försöka sova. en heldag i skidbacken och massa mat gör mig sömnig.
tråkigt att vänta på sms hela tiden, och jävligt töntigt är det väl, men svårt att låta bli att titta på mobilen stup i kvarten för att se om sms-symbolen, det lilla kuvertet, dykt upp i displayen. han skriver söta saker och ikväll när han förmodligen blir full så skriver han ännu sötare. jag tänker en massa på om det här är att vara kär? kanske är det det, men det är ett jävligt läskigt ord och ett ännu mera skrämmande begrepp är "tillsammans". jag tycker om honom mycket och vill inte sova bredvid någon annan, och skulle bli redigt besviken om han gjorde det. men att sätta en så hård stämpel på det hela och verkligen kalla honom min pojkvän är något som känns väldigt långt borta och alldeles för svårt just nu. antagligen är jag väl bara rädd och för feg. men det är så det är. kan vi inte bara få ses och vara fåniga och pussas och le och tycka om varandra och så är det bra med det? varför måste allting vara så jävla kravfyllt jämt?
och maten, den förbannade maten. alltid maten. såklart. livsviktig. jag äter en hel massa men går inte upp enormt i vikt? det är en stor grej för mig att inse att jag inte väger som ett helt hus fastän jag äter för två (mm, eller hur). L hjälper mig faktiskt så mycket mer än jag trodde han kunde. än jag trodde någon kunde. vi får se hur det går, vad han sen har att ge mig, om jag lyckas hålla mig över ytan och kanske... kanske lyckas skaffa mig ett liv utan att hata mig själv och all mat jag får mig. kanske? jag vet inte, men än så länge gör jag som han säger för han får mig ändå att hoppas. väldigt lite, men, jag hoppas.
nu bäddar jag ner mig under täcket och tänker på T och hans... ja hela honom.
godnatt!
torsdag, februari 08, 2007
im feeling so good, so good
en riktigt fin kväll, åh jag älskar att må bra. jag fikade med t på dagen och m kom. jag lånade lite filmer på biblioteket och på vägen hem köpte jag vindruvor. nu har jag legat i min säng och tittat på about a boy och ätit vindruvor och druckit te. nu lyssnar jag på musik och har tänt ljus och dricker ännu mera te. jag har en bra känsla i huvudet och jag skulle nästan kalla mig själv glad. det känns så himla fint. det var så väldigt längesen, visst skrämmer det mig att känslan nästan känns främmande, men den är här nu nu nu och det räcker alldeles utmärkt! jag vet att jag kan vara glad och det stärker mig.
jag pratar med en kille från holland på msn och tränar min engelska lite. för en stund sen ringde min moster och frågade om jag var för gammal för barbie. jag sa "ja, defintivt, men jag älskar det ändå" och sen frågade hon vad jag gillade bäst, batman eller spongebob? jag sa att de kommer på delad förstaplats. det är inte långt kvar till usa nu.
jag ska sluta skriva nu så att hela det här inlägget blir endast bra.
plus att jag nog kanske men bara kanske tycker om någon nu. jag menar, mer än andra. kanske. godnatt!
jag pratar med en kille från holland på msn och tränar min engelska lite. för en stund sen ringde min moster och frågade om jag var för gammal för barbie. jag sa "ja, defintivt, men jag älskar det ändå" och sen frågade hon vad jag gillade bäst, batman eller spongebob? jag sa att de kommer på delad förstaplats. det är inte långt kvar till usa nu.
jag ska sluta skriva nu så att hela det här inlägget blir endast bra.
plus att jag nog kanske men bara kanske tycker om någon nu. jag menar, mer än andra. kanske. godnatt!
tisdag, februari 06, 2007
she believes in anything
jag blir så arg på mig själv, herregud. ska jag skrämma iväg alla som kommer nära, eller vad håller jag på med? bara för att han verkar tycka om mig gör jag automatiskt allt knäppt som går. jävligt fint angelica, det är så man ska sköta sina relationer!
..."snarare blir jag arg på mig själv för att jag tycker om dig så mycket... för när jag tycker om folk så har jag en tendens att öppna mig lite väl mycket för dom och bli rätt jobbig. om du förstår vad jag menar. så att jag är såhär knäpp är egentligen bara för att jag tycker om dig mer än vad jag vågar göra"
jag har ätit idag. jag känner mig dålig. visserligen var det inte mycket med era mått mätta och visserligen måste jag det men faktum är, fucking faktum kvarstår; jag är ett jävla fetto och jag förtjänar ingen mat, så därför känner jag mig dålig. just simply för att jag är det. dålig. tjock. äcklig.
jag ska försöka sova snart. jag fick en hel natts sömn inatt, för första gången på... väldigt länge. så jag anar att inatt blir ett helvete. lär inte fungera alls. men jag fortsätter försöka lära mig. haha, det är sorgligt... jag fungerar inte som människa; jag kan inte sova, inte äta, inte fungera med andra människor... vad kan jag egentligen?
..."snarare blir jag arg på mig själv för att jag tycker om dig så mycket... för när jag tycker om folk så har jag en tendens att öppna mig lite väl mycket för dom och bli rätt jobbig. om du förstår vad jag menar. så att jag är såhär knäpp är egentligen bara för att jag tycker om dig mer än vad jag vågar göra"
jag har ätit idag. jag känner mig dålig. visserligen var det inte mycket med era mått mätta och visserligen måste jag det men faktum är, fucking faktum kvarstår; jag är ett jävla fetto och jag förtjänar ingen mat, så därför känner jag mig dålig. just simply för att jag är det. dålig. tjock. äcklig.
jag ska försöka sova snart. jag fick en hel natts sömn inatt, för första gången på... väldigt länge. så jag anar att inatt blir ett helvete. lär inte fungera alls. men jag fortsätter försöka lära mig. haha, det är sorgligt... jag fungerar inte som människa; jag kan inte sova, inte äta, inte fungera med andra människor... vad kan jag egentligen?
söndag, februari 04, 2007
bad news
jag är så rädd nu för tiden. rädd för att blir tjock, för att vara tjock, för maten och att äta, för mörkret, för att umgås, för blodprov (herregud jag började fan grina igår när de skulle ta), för sprutor, för sjukhus, för vågen, för ensamhet, för kärlek, för mina närmaste vänner, för usaresan, för min kropp, för benen som syns på min kropp, för benen som inte syns på min kropp, för bup och ätstörningsenheten, för eventuell inläggning, för skolan, för jobbet, för kraven och pressen och alla måsten, för alkohol, för allt allt allt allt allt, hur i helvete ska jag orka ta hand om mig själv när allting är så jävla läskigt?
hur kan man väga fyrtiotre kilo och känna sig som femtio? jag menar, när börjar man se det som vågen, kläderna och vännerna berättar?
JAG ORKAR INTE! allting blir bara fel och idag var jag på restaurang med mamma, moster och kusiner. jag beställde sallad, bara en vanlig grönsallad med vad grönsaker de kunde hitta. självklart dränkte de den i olja och jag fick nästan panik när jag fick ut den och mamma fick säga till och den jävla kyparen sa nåt bitskt i stil med "ja det kan ju vara bra att säga det innan, nu måste jag ju slänga hela den här" vadå du får betalt för att vara trevlig och du klagar på en sallad värd kanske tio kronor? jag orkar inte! jag började nästan gråta. herregud vad det här förstör mitt liv
jag vill ju bara vara normal och snäll och fin
jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte hur fan orkar man?
och så han, t, som liksom jag vet inte. jag tror att han tycker om mig men det gör nog k ochså och eftersom jag är en jävla idiot, en fittig hora så ger jag fel signaler till båda och bara fan. kärlek ja kräklek, åt helvete med det egentligen, men jag kan inte sluta längta efter någon som kan hålla om mig när jag försöker slåss med alla mind monsters om nätterna. jag är så ensam, jag behöver nån som tycker om att krama mig och hålla min hand och säga att jag är fin fastän jag inte är det.
jag vill ha mitt liv tillbaka nu
godnatt.
hur kan man väga fyrtiotre kilo och känna sig som femtio? jag menar, när börjar man se det som vågen, kläderna och vännerna berättar?
JAG ORKAR INTE! allting blir bara fel och idag var jag på restaurang med mamma, moster och kusiner. jag beställde sallad, bara en vanlig grönsallad med vad grönsaker de kunde hitta. självklart dränkte de den i olja och jag fick nästan panik när jag fick ut den och mamma fick säga till och den jävla kyparen sa nåt bitskt i stil med "ja det kan ju vara bra att säga det innan, nu måste jag ju slänga hela den här" vadå du får betalt för att vara trevlig och du klagar på en sallad värd kanske tio kronor? jag orkar inte! jag började nästan gråta. herregud vad det här förstör mitt liv
jag vill ju bara vara normal och snäll och fin
jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte hur fan orkar man?
och så han, t, som liksom jag vet inte. jag tror att han tycker om mig men det gör nog k ochså och eftersom jag är en jävla idiot, en fittig hora så ger jag fel signaler till båda och bara fan. kärlek ja kräklek, åt helvete med det egentligen, men jag kan inte sluta längta efter någon som kan hålla om mig när jag försöker slåss med alla mind monsters om nätterna. jag är så ensam, jag behöver nån som tycker om att krama mig och hålla min hand och säga att jag är fin fastän jag inte är det.
jag vill ha mitt liv tillbaka nu
godnatt.
torsdag, februari 01, 2007
i still miss someone
cash cash cash. the man. efter mr e men dock.
skön musik och skönt sällskap. tre riskakor men hur var det, att bli frisk och bättre? så okej.
K är en riktig sweetheart och T är fin han med. söt på något vis. jag hoppas att någon av dem räddar helgen på något vis. jag är så trött... behöver en hand att hålla i.
gott natt mina sköna skatter
ni vet att jag tycker om er allihopa så mycket
skön musik och skönt sällskap. tre riskakor men hur var det, att bli frisk och bättre? så okej.
K är en riktig sweetheart och T är fin han med. söt på något vis. jag hoppas att någon av dem räddar helgen på något vis. jag är så trött... behöver en hand att hålla i.
gott natt mina sköna skatter
ni vet att jag tycker om er allihopa så mycket
onsdag, januari 31, 2007
looking at all the people as cows in a herd
if you're small... eels är så jäkla bra. sjukt underbar musik.
fikade med folk idag. mycket mysigt.
jag vet inte riktigt vad det här inlägget går ut på eftersom allt av vikt jag vill skriva känns personligt och allt annat känns för ytligt. haha. så godnatt. typ
fikade med folk idag. mycket mysigt.
jag vet inte riktigt vad det här inlägget går ut på eftersom allt av vikt jag vill skriva känns personligt och allt annat känns för ytligt. haha. så godnatt. typ
måndag, januari 29, 2007
like old time glue
ojdå, haha. jag är fan rolig alltså.
iaf göteborgsbiljett bokad. cp. haha. men jävligt kul.
h-kis här i come.
nu skola... värdelöst? struntade i de två första lektionerna och låg hemma och sov istället. det var skönt.
ikväll ska jag faktiskt till jobbet. ja herregud.
jag tror att jag vill äta. kanske. och jag vet att jag definitivt inte kan göra det.
iaf göteborgsbiljett bokad. cp. haha. men jävligt kul.
h-kis här i come.
nu skola... värdelöst? struntade i de två första lektionerna och låg hemma och sov istället. det var skönt.
ikväll ska jag faktiskt till jobbet. ja herregud.
jag tror att jag vill äta. kanske. och jag vet att jag definitivt inte kan göra det.
söndag, januari 28, 2007
crossbones and just ordinary ribs
och varför är det så att vissa människor känner sig som flodhästar när de ätit en riskaka med skinka en youghurt tomat gurka hundra gram räkor och fått i sig mindre än tvåhundra kcal på en dag, varför är det så varför
jag har ont i magen ikväll och känner mig tjock tjock tjock. fan hur ska det gå, vad fan håller jag på med, hur länge orkar jag.
men ändå åh så värt det... kicken när man ser resultat. somna med vänstra handen på sitt tydliga vänstra höftben... byxor som inte passar... hur fan hittar man något som är mera värt än det? det kanske låter jävligt töntigt, det kanske är jävligt töntigt. men ni har aldrig varit här
jag ska ta ett bad och sen ska jag se på lite teve. imorgon är det skola och även jobb och jag pallar inte alla krav?
jag har ont i magen ikväll och känner mig tjock tjock tjock. fan hur ska det gå, vad fan håller jag på med, hur länge orkar jag.
men ändå åh så värt det... kicken när man ser resultat. somna med vänstra handen på sitt tydliga vänstra höftben... byxor som inte passar... hur fan hittar man något som är mera värt än det? det kanske låter jävligt töntigt, det kanske är jävligt töntigt. men ni har aldrig varit här
jag ska ta ett bad och sen ska jag se på lite teve. imorgon är det skola och även jobb och jag pallar inte alla krav?
don't give up
fyrtiofyra komma två.
det var en trevlig kväll igår, med seg början, rolig fortsättning och bra slut. vaknade halvdöd idag men det var det värt. det var kul att träffa folk. särskilt vissa.
vi fick inte lägenheten, men jag ska inte vara mer bitter, det finns fler.
jag vet inte. som vanligt vet jag inte. har trädit in i något sorts stadium där jag bara glider fram utan att fundera särskilt mycket. det är väl skönt antar jag. fastän det finns mycket som borde funderas över.
det här är min längsta period, episod, eller vad man nu ska kalla det. och det märks ju på många sätt. hur länge är det här kul? och nu megaont i magen, den protesterar väl. som hela min kropp i övrigt. ja ja nog tjatat.
jag antar att jag ska sova snart. klockan är ju mycket. mm
godnatt
och fan jag älskar ju dig, Livet
VARFÖR GÖR DU SÅHÄR?
det var en trevlig kväll igår, med seg början, rolig fortsättning och bra slut. vaknade halvdöd idag men det var det värt. det var kul att träffa folk. särskilt vissa.
vi fick inte lägenheten, men jag ska inte vara mer bitter, det finns fler.
jag vet inte. som vanligt vet jag inte. har trädit in i något sorts stadium där jag bara glider fram utan att fundera särskilt mycket. det är väl skönt antar jag. fastän det finns mycket som borde funderas över.
det här är min längsta period, episod, eller vad man nu ska kalla det. och det märks ju på många sätt. hur länge är det här kul? och nu megaont i magen, den protesterar väl. som hela min kropp i övrigt. ja ja nog tjatat.
jag antar att jag ska sova snart. klockan är ju mycket. mm
godnatt
och fan jag älskar ju dig, Livet
VARFÖR GÖR DU SÅHÄR?
onsdag, januari 24, 2007
sheep may safely grace
budar på lägenheten nu. kanske får den
optimalt
jag älskar den redan så om vi inte får den krossas mitt hjärta.
och pappa budar på hus, jag gillar det. det är fint
fyrtiofyra komma sex imorse. dom som vet dom vet
vad finns det egentligen mer att säga?
bup imorgon. natt nu
optimalt
jag älskar den redan så om vi inte får den krossas mitt hjärta.
och pappa budar på hus, jag gillar det. det är fint
fyrtiofyra komma sex imorse. dom som vet dom vet
vad finns det egentligen mer att säga?
bup imorgon. natt nu
tisdag, januari 23, 2007
look real close
laddar min iPod med seriös pumpande musik inför löpbandet imorgon. tänkte ta ett rejält träningspass. yes
allting är så jävla kaos. både bra och dåligt
jag skriver nog mer imorgon, just nu är min hjärna gröt
allting är så jävla kaos. både bra och dåligt
jag skriver nog mer imorgon, just nu är min hjärna gröt
måndag, januari 22, 2007
oh happy days
finns det något mer att säga än riskakor och dom förbannade vindruvorna? nej
kanske att man inte orkar ochså. men bara kanske
jobbet... hur ska jag fixa det? jag vet ärligt talat inte om jag gör det.
och att sova. sömntabletter som förstör men ochså hjälper. på olika sätt. jag vet inte om jag ska bli rädd för mig själv eller bara... jag vet inte. jag vet så lite just nu.
och jag frågade henne varför hon var så konstig och hon sa att hon inte visste vad hon skulle säga. jag sa åt henne att vara som vanligt, och hon sa att det var svårt för att efter att inte ha sett mig på en vecka blev hon rädd när vi möttes. att det syns. aj. men okej, någonting betyder det ju. även om jag känner mig som en hemsk vän.
på tal om något helt annat; hultsfreds bandsläpp? hallå? det enda som var roligt var timbuktu. alla andra... vad fan? ja ja. ska ändå dit. såklart. kommer väl fler bra band sen.
nu är snart den här meningslösa lektionen slut, sedan mat och prov och sen hem. skönt, ganska kort dag.
hur står man ut? jag menar, liksom, hur överlever man?
kanske att man inte orkar ochså. men bara kanske
jobbet... hur ska jag fixa det? jag vet ärligt talat inte om jag gör det.
och att sova. sömntabletter som förstör men ochså hjälper. på olika sätt. jag vet inte om jag ska bli rädd för mig själv eller bara... jag vet inte. jag vet så lite just nu.
och jag frågade henne varför hon var så konstig och hon sa att hon inte visste vad hon skulle säga. jag sa åt henne att vara som vanligt, och hon sa att det var svårt för att efter att inte ha sett mig på en vecka blev hon rädd när vi möttes. att det syns. aj. men okej, någonting betyder det ju. även om jag känner mig som en hemsk vän.
på tal om något helt annat; hultsfreds bandsläpp? hallå? det enda som var roligt var timbuktu. alla andra... vad fan? ja ja. ska ändå dit. såklart. kommer väl fler bra band sen.
nu är snart den här meningslösa lektionen slut, sedan mat och prov och sen hem. skönt, ganska kort dag.
hur står man ut? jag menar, liksom, hur överlever man?
lördag, januari 20, 2007
scenes of childhood
jag borde inte skriva nu... nej... på tok för druggi och halli och sånt. så godnatt.
idag vägde jag 45.4! tjohoo! going forward
idag vägde jag 45.4! tjohoo! going forward
torsdag, januari 18, 2007
what if, God
här sitter man då en liten kväll en liten dag precis som det ska vara i det stora hela (om det ska vara skuldbelagt och ge ångest att äta såsom jag ätit idag ja kanske är det så) idag har jag ätit 100 g noga uppvägt fisk 70 kcal och 100 g gurka 20 kcal 75 g morot 30 kcal och en onödig youghurt 35 kcal och några stycken vindruvor och några dietorelle och te och jag känner mig skönt flytande i huvudet för jag var på bup idag och dom gav mig starka fina sömntabletter som gör mig lite lättad och mindre orolig och nere
nu ska jag lägga mig i min säng med elle och önska att jag inte var ett fetto på 45.9 äckliga kilon. hejsvejs
nu ska jag lägga mig i min säng med elle och önska att jag inte var ett fetto på 45.9 äckliga kilon. hejsvejs
maybe
don't tell me that you care
there really isn't anything, is there?
you would know, wouldn't you?
you extend your hand to those who suffer
to those who know what it really feels like
to those who've had a taste
like that means something
and oh so sick I am
and maybe I don't have a choice
and maybe that is all I have
and maybe this is a cry for help
there really isn't anything, is there?
you would know, wouldn't you?
you extend your hand to those who suffer
to those who know what it really feels like
to those who've had a taste
like that means something
and oh so sick I am
and maybe I don't have a choice
and maybe that is all I have
and maybe this is a cry for help
lördag, januari 13, 2007
a cat named Lola with a violent past
jag har ätit mer idag än vad som känns bra. men inte så mycket ändå. kanske.
jag sover sämst, jag har dålig andedräkt, mitt humör är hemskt, jag kan inte resa mig för snabbt, jag orkar ingenting, mitt tålamod är noll. don't you ever try this at home kids.
men på något sätt ändå... åh så värt det.
imorgon ska jag upp ganska tidigt, mamma och jag ska titta på en massa lägenheter. sedan tänkte jag träna en stund.
jag orkar inte med känslor. fan ta allt sånt.
jag sover sämst, jag har dålig andedräkt, mitt humör är hemskt, jag kan inte resa mig för snabbt, jag orkar ingenting, mitt tålamod är noll. don't you ever try this at home kids.
men på något sätt ändå... åh så värt det.
imorgon ska jag upp ganska tidigt, mamma och jag ska titta på en massa lägenheter. sedan tänkte jag träna en stund.
jag orkar inte med känslor. fan ta allt sånt.
gonna make it to the top
no more hiding, alla korten på bordet. och dom tog det väl hyfsat. mamma arg och pappa lite undvikande. bara jag inte fick dom att gråta, nu såhär efteråt... men jag är ledsen, det är ingenting jag riktigt orkar ta hänsyn till. inte nu. förlåt
och söt, vad är det? jag vill vara smal. mager förfan. jävla tönt jag är, men ändå.
jag lyssnar på Kent. vilket emo jag är, gaaahd. men det är fint.
j'ai perdu mes repères
je nage en eau trouble
emmène-moi aussi loin gue possible
les paysages défilent et la brume se dissipe
grâce à toi à nouveau je respire
tellemont loin de ce monde
och jag klarar det här åtminstone hyfsat bra... tre fyra kilo på några dagar, det är väl okej?
ja, lite peppad blir jag. bra. låt det nu bara fortsätta åt samma håll. så ska jag nog lyckas. yes
nu ska jag bara prata lite mer på msn med en vän, sedan är det dags att försöka sova. godnatt!
och söt, vad är det? jag vill vara smal. mager förfan. jävla tönt jag är, men ändå.
jag lyssnar på Kent. vilket emo jag är, gaaahd. men det är fint.
j'ai perdu mes repères
je nage en eau trouble
emmène-moi aussi loin gue possible
les paysages défilent et la brume se dissipe
grâce à toi à nouveau je respire
tellemont loin de ce monde
och jag klarar det här åtminstone hyfsat bra... tre fyra kilo på några dagar, det är väl okej?
ja, lite peppad blir jag. bra. låt det nu bara fortsätta åt samma håll. så ska jag nog lyckas. yes
nu ska jag bara prata lite mer på msn med en vän, sedan är det dags att försöka sova. godnatt!
torsdag, januari 11, 2007
hold on hope
när jag gömmer mig vill jag inte att hon ochså ska gömma sig, jag vill att hon ska sluta skratta åt någonting som jag inte längre bryr mig att lyssna efter vad det är, jag vill att hon ska springa fram till mig, ta tag om mina axlar och ruska mig hårt, rädda mig med ord: "angelica, jag ser ju att du går under, kom tillbaka, verkligheten är här just nu, försvinn inte bort, tänk inga onda tankar. jag vet att du ser mest mörker men om du vill tänder vi ett ljus tillsammans"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
