att känna sig gammal

jag blir rädd när jag facebookar och ser bilder på min kusin. min lilla kusin, min tre år yngre kusin, doing all the stuff jag gjorde för tre år sedan. not a pretty sight. liksom, gör hon hälften av det jag gjorde så blir jag orolig.
med det sagt så vill jag även meddela att jag idag känner mig otroligt vuxen, mogen och vis. eller inte alls, men gammal.
fixar inför kalaset imorgon och känner mig bra mycket mer som min mormor än min snart artonåriga kusin. har lagt vit pappersduk på bordet, det blir ju mycket enklare och helt klart renare. ställer fram alla glas och muggar i förväg, på brickor, så smidigt att slippa plocka ur i skåpen imorgon när alla kommit. bakar kakor, dammsuger, möblerar om. det finns ingen måtta på eländet.

egentligen vet jag att det här inte har att göra med min ålder överhuvudtaget. har alltid varit såhär. nu när jag påskpyntade (såklart man gör det) i förra veckan så hittade jag påskpyssel från -95. två små "vepor", med kycklingar och ägg i skålar på. en gjord av min bror, en av mig. man ser direkt vilken som är min - den där äggen lagts i och sorterats enligt färg i korgen. jag var sex år när jag tillverkade denna. vilken sexåring färgkoordinerar sitt påskpyssel?!

har alltid varit ordningssam. inte städgalen, men definitivt kontrollfreak. allting måste ha sin plats och vara på rätt sätt. det finns inget direkt facit, men det måste kännas rätt. med allting. jag måste ha koll och kontroll, tror att det jämt varit så. hmm.

well, nu har jag inte tid att blogga. fixa och dona och sen duscha och fixa mera och sen gäster och äta och dricka och så sova och sen är det imorgon. skål på det. puss!