en ganska så spännande morgon

det här med att blogga. jag funderar på hur nödvändigt det är. kan inte säga att jag direkt bryr mig om läsare, vet inte om jag skulle göra det ens om ni var tio gånger så många, eller hundra. fortsätter skriva iaf, jag vet inte - för min skull? det är som det alltid har varit, jag söker tröst i orden och vetskapen om att det enda som styr bokstäverna är mina fingrar över tangentbordet. genom text kan jag analysera, vända och vrida på, gå igenom och på något sätt göra världen med alla dess händelser och människor, lite mera intressant. men framförallt förståelig.

i förrgår kom jag hem efter tio dagar i Leken. ett fritidshus utanför Örebro ägt utav min mormors syster. där var jag med släkt och barn. ganska lugnt och stilla och som vanligt alldeles för mycket tankeverksamhet - sådär som det blir med för mycket tid, tystnad och tomrum.
jag kom hem till många förändringar, händelser, insikter och känslostormar. ja - så många som det ryms i en tiodagars-period.
nu har allt lagt sig och blivit lite vardag igen.

ikväll minsann ska jag till Stockholm (Sthlm som de coola kidsen säger), och göra galna saker med M och bästa L. sen har vi sånt flyt förstår ni att vi bor gratis på hotell. hur bra som helst. nu ska jag ut och röka morgonciggen, sen väcka det monster som sover, kanske äta lite frukost. hursomhelst blir detta en bra dag. det känner jag på mig.